Tidigare bombattenterade Rock Bar har blivit Myntha, en något mer soignerad bar och restaurang med trivsam loungekänsla.
Det känns dock inte alls särskilt behagligt att tvingas stå ut med en ständigt återkommande manisk Spotify-reklam när man försöker att äta en stillsam måltid. En mer subtil musik hade definitivt höjt betyget. Vad gäller maten är den väl inte den mest upphetsande upplevelse man kan föreställa sig. Den kryddiga, gotländska ramslöken harmonierar förvisso ganska fint med den norska laxen men känns aningen torr och uddlös. Konsistensen är ofta viktigare än smaken och på det planet tillfredsställer måltiden mig inte alls. Omeletten med prästost och svampkryddad keso smakar lite tamt och har en okrämig, grusig konsistens som inte känns särskilt lyxig, snarare lite som ett standardmellanmål. Oxfiléspättet som sällskapet väljer är hyfsat, men den syrliga potatissalladen är lite väl syrlig och det som de kallar sydeuropeisk touch är snarare för mycket olja. Krämen med soltorkade tomater ger en märklig och lite för skarp kontrast och den obehagligt kalla potatisen smakar nästan surt. Efterrättstallriken med ostar och kvittenmarmelad är däremot en alldeles ypperlig positiv överraskning. Ljuvligt mild sälta mot det bittersöta får oss att glömma den obehagliga tomatcrémeupplevelsen. Vanilj- och yoghurts-pannacottan smakar dock mest som en billig frozen yoghurt och halloncoulisen är lite väl söt. Utöver detta har Myntha flera mainstreamrätter i billigare klass att erbjuda samt en tillfreds-ställande vinlista. Män i kostymer slår sig ned omkring oss vilket stärker intrycket av att Myntha är en utmärkt afterworkrestaurang när man inte är sugen på något exceptionellt.
