Det finns många anledningar att besöka Köpenhamn som svensk, enligt Maria Müllern-Aspegren.
Det är allmänt känt att svenskar som bor inom en timmes avstånd från Danmarks huvudstad dagligen plågas av skuldkänslor över att de inte åker dit oftare. Hela flytten till provinsiella, sosse-skåne grundades ju på faktumet att det är kk-avstånd till Köpenhamn. Nåja. Förhoppningsvis är närheten till 350-kronorsflygen till Split från Kastrup plåster på såren. Men om man är modig nog att sitta kvar på Öresundståget när speakern byter från en peppig svensk tjej till danska konsult-Mads, kan man bli en del av den mycket spännande spännande skaran svenskar i Danmark.
Som prepp har man naturligtvis frågat alla sina kompisar var man ska äta och blivit tipsad om restauranger som heter typ “Anarkisten” eller “Bröek”. Går man till någon av dem inser man snart att samtliga restauranger i Köpenhamns känns som kulisser till en Broadwayshow. “Den här hamburgarkedjan är fejk-bilmack.” “På den här restaurangen lagas all mat i en stor kastrull på golvet mitt i rummet.” Jag frågar min vän om man överhuvudtaget kan äta en bra middag för under tvåhundra kronor och blir tipsad om den kommunala veganska kvällsmålsserveringen i en blandning av en kyrka och ett ölkafé.
Efter maten brukar man som svensk i Köpenhamn få tipset att spatsera runt lite i staden. Man går förbi gigantiska jävla gator. Det är heta och välklädda barnfamiljer som går runt, eller så skjutsats alla fyra ungar i en sån där lådcykel som varit förbjuden i Sverige sedan 2015 p.g.a. för grov hipster. På tal om barn, så uppfattar man som svensk i Danmark dem som alldeles för självständiga, både juridiskt och personligt. I Köpenhamn är det barnen som styr och ställer, det märker man på att danskar älskar att inkorporera barnets smaker i sitt dagliga liv. Du kommer in på en vanlig Arket-butik och de har typ en brandstång mellan över- och undervåningen. Folk älskar att ha prickigt på sig. Smör i exakt alla maträtter.
Det finns många anledningar att besöka Köpenhamn som svensk. En betydande del gör det för att hämta hem en ny exotisk könssjukdom som souvenir. Vissa för att påminna sig själva om hur det är att vara i en faktisk storstad. Den nervösa 16-åringen som sitter bredvid en på tåget hem har fem olika anledningar i väskan. Själv sitter jag med ett förnyat lillebrorskomplex och en dum hoppfullhet om en vindsvåning och ett bartenderjobb på en vinbar som bara existerar under timmarna precis efter att du varit i denna förlorade stad.
Läs även: Ingrid Altinos 48 timmar i Köpenhamn
