PotatoPotato sätter upp föreställning om livet och att läka.
Linda Forsell är regissör och performer samt konstnärlig ledare på PotatoPotato Stockholm och scenen KONTRÄR. I sin föreställning I, THE END undersöker hon sitt mediums råd om att läka för att börja leva, och att börja leva för att överleva. Genom trolleritricks, spektakulära och melodramatiska akter väcker hon till liv sin inre magiker för att undersöka illusionen om jaget, livet och existensen.
– Det handlar inte om döden, det handlar om livet. Det handlar inte ens om sjukdom, det handlar om att bli hel, säger Linda Forsell.
Vad är din största upptäckt i arbetet med föreställningen?
– Jag upplever att just denna föreställning har varit påkallad, det vill säga den har varit oundviklig. Till skillnad från mina tidigare föreställningar har idéer till scener och gestaltningar inte skapats ur research eller genom improvisationer med skådespelare. I arbetet med I, THE END har jag vänt blicken inåt, och genom olika flummiga metoder har jag upptäckt att jag har en hel värld inom mig att skapa ur. Jag har tillsammans med min kollega Ambrose Watts, som spelar min assistent och musiker i föreställningen, haft fantastiskt kul när vi skapat och framfört showen. Även om den innehåller en hel del mörker.
Är du en annan människa efter?
– Ja, det kan man säga. Jag återuppstår som en ny version av mig själv efter varje show. En version som är närmare mig själv, närmare världen. Jag tror att vi måste våga dekonstruera, analysera och upplösa oss själva för att sedan kunna bli mer hela. Detta gör jag symboliskt genom att bli itu sågad på scen. Det är något som jag alltid drömt om – att bli itu sågad.
Lever du eller överlever du?
– Jag fick en allvarlig sjukdom förra året som jag fortfarande är under behandling för. Jag tar en vecka i taget men känner mig faktiskt mer levande nu än innan jag blev sjuk.
Min spådam sa att jag dött vid 40 års ålder i alla mina tidigare liv, men nu, om jag läker mina trauman och min kropp, så kommer jag vara den första som bryter detta mönster och överlever. Det är utgångspunkten i showen, så det är mycket som står på spel, vilket är en underbar förutsättning för en föreställning. Man kan säga att jag har börjat leva för att överleva.
Hur läker man?
– Jag kan bara svara för mig själv. Genom min sjukdom fick jag en unik möjlighet att börja om, bryta mönster, gå in i min inre rymd och upptäcka mig själv på nytt.
En stor upptäckt jag fått är att du kan läka andra genom att läka dig själv, och att mycket går att läka. Det krävs dock väldigt mycket tid och arbete, vilket är otroligt svårt i vår stressade sekulära samtid. Det borde inte ligga på den enskilda individen att själv lösa sina psykiska eller fysiska problem. Jag har också upptäckt hur otroligt läkande det är att ta del av och skapa konst. Att vara konstnär är verkligen ett kall. Att jag är konstnär gör att allt annat i livet får mening. Jag vill dela med mig av detta till publiken – jag läker tillsammans med publiken genom föreställningen.
Finns magi på riktigt?
– Ja, vi måste bara inse att världen är magisk i grunden. Vi behöver inte försöka skapa eller hitta det magiska – det är redan där.
Jag är dessutom väldigt fascinerad av scenmagi och magishower, såväl estetiskt som hantverksmässigt. En komplex och intressant sak är att en trollkarl eller samtida magiker skapar illusioner på scen, medan magikern som arketyp inom exempelvis tarot eller enligt Jungs psykologi är den som genomskådar illusioner. Båda dessa dimensioner försöker jag förkroppsliga i föreställningen. Det har varit otroligt kul att lära sig scenmagi. Jag har lärt mig att ordet abracadabra betyder “jag skapar medan jag talar”, och att människor förr skrev små lappar med ordet på och la i fickorna för att inte bli sjuka.
Har människor för stort ego nu för tiden?
– Jag tror att vi alltför ofta lever våra liv utifrån vad vi tror förväntas av oss från samhället och från andra. Att dessa normativa förväntningar ofta gör oss stressade och sjuka, och att vi tappar kontakten med våra kroppar, vår inre värld, med det andliga och med vår omgivning. De negativa tankar som egot skapar tror jag är utplånande.
Vad händer när vi dör? Är det slut då?
– Nej, det är då det börjar – om. Den yttersta insikten vi kan få är att allt är förgängligt, och att du snart bara kommer virvla som ett höstlöv i vinden, bli en trollslända eller varför inte en björn. Denna svindlande insikt skapar för mig ett nödvändigt lugn och samtidigt en pirrig känsla av att vara en del av alltet. Att ägna tid åt dessa essenser av livet ser jag som ett av många viktiga motstånd mot den andefattiga och konfliktfyllda tiden vi lever i just nu.
Föreställningen spelas den 24, 25 och 26 april på PotatoPotatos scen i Malmö. Läs mer på PotatoPotatos hemsida.
