Moreno Pizza

På nya Moreno Pizzeria, belägen i den gamla biografen på Stigbergstorget, är det sannerligen såväl maffigt som mäktigt. Både när det gäller lokalen i sig, men också när det kommer till maten. Här är det kolhydratfest som gäller. Pizza, pasta och stor starköl är de tre stöttepelarna som utgör restaurangens gastronomiska fundament. Det är verkligen en enorm restaurang som Göteborgsfamiljen har skapat, med plats för otroliga 750 gäster. Faktiskt väldens största pizzeria, enligt ägarna själva. Lägg därtill en stor takterrass med biergartenambitioner, för 900 törstiga göteborgare som grädden på moset. Ni förstår, 1650 gäster – det är enormt! 

Det märks också tämligen omgående att det kanske är lite väl stort. Det är ganska rörigt bland personalen och det märks hur svårt det är att hålla uppsyn över alla gäster som vimlar omkring i lokalen. Då hovmästaren är ute och flänger när vi anländer tågar vi så småningom istället vidare in mot baren på eget initiativ. Framför oss öppnar den gigantiska gamla biografsalongen upp sig i all sin prakt. Det är slående mäktigt, riktigt läckert och osvenskt oblygt. Mer maffigt än mysigt helt enkelt. Den relativt väl upplysta lokalen kan av belackaren lätt liknas vid en flygplatsrestaurang med spartanska träbänkar, sina rader av bord samt den makalösa takhöjden. 

Vi tar en öl i baren och värmer upp magarna inför vad som komma skall. 44 kronor kostar en väl kyld stor stark, Norrlands Guld. Otroligt billigt! Det är nästan så att man kan tro att just Moreno är förskonat från allt vad krig och inflation heter. 

Med ölen i magen blir vi sedan hänvisade till vårt bord, placerat framför de fyra vedeldade pizzaugnarna. Vi får tillkalla servisen själva men så snart vår beställning är tagen går det med ett rasande tempo. Först får vi nöjet att dela på en tallrik med Ricotta, hasselnötter, kronärtskocka och basilikaolja. En trevlig anrättning i all sin enkelhet. Den söta och lena ricottan passar utmärkt med de rostade hasselnötterna och den elegant citronsyrliga inlagda skockan. Strax därefter får vi in en tvättäkta Italiensk klassiker, Vitello Tonnato. Tunt skuren kalvrostbiff med tonfiskkräm, kapris, pistagenötter, ruccula och parmesan. Även denna anrättning är trevlig, smakrik och fräsch. Det smakar just precis som en bra Vitello Tonnato skall smaka, utan att på något sätt sticka ut hakan. Till förrätten dricker vi ett glas vitt vin från Toscana på druvorna Vermentino och Montecucco. Ett tämligen enkelt och medelfylligt torrt men fruktigt vin med toner av citrus, grön frukt och lite mineralitet. 

Innan det är dags för pizzan, som av förklarliga skäl blir det stora elddopet, testar vi också en pasta från menyn, ‘Nduja & Vodka. Pappardelle med het ’nduja, rostad salami, tomat, vodka och parmesan. Pastan är visserligen välkokt och perfekt al dente, men såsen är aningen snålt tilltagen och gör anrättningen ganska torr. Salamin syns knappt och lite örtig fräschör hade uppskattats. Här finns det utvecklingspotential. Om pastan var medioker är pizzan desto bättre. Degen är smakrik, hårt bakad och får en typiskt lite mörk och rökig smak från vedugnen. Stilen på den typen av pizza kallas just ”Moreno”. Tomatsåsen är perfekt balanserad och osten väl tilltagen. En riktigt bra pizza helt enkelt. Vi testar också dess vita dito, biancopizzan, med rödlök, rosmarin och lardo. Den vita såsen saknar lite sälta och hela rosmarinkvistar är svåra att tugga i sig. Det tilltrots, inkasserar den ett fullt godkänt betyg. 

Kvällen avslutas med en klassisk tiramisu. Inte heller här överraskas vi utan den smakar precis som den skall, mycket kaffe och med en diskret hint av likör. När vi gjort upp notan beger vi oss upp på taket för en sista öl. Även om vårkvällen är sval trängs törstiga gäster framför baren och bland borden. Utsikten över Sjöfartsmuseet och hamninloppet är vacker. Kvällen hinner övergå i natt lagom tills dess att hjärtat börjar klappa lite extra hårt, för att kapabelt och plikttroget bryta ner alla kolhydrater som Moreno bjudit på ikväll.