[B]Ibland måste man fråga[/B] sig om man verkligen gillar att gå på restaurang. Och svaret blir alltid: Ja, nej, ja, nej, ja, nej - och det är så tydlig man kan vara. Det handlar om ett hatkärleksförhållande. Man kan lita på att det alltid är lika komplicerat. Vi vet inte riktigt vad det här har att göra med Hos Pelle, men det var något vi ville få ur oss. Men kanske också för att Hos Pelle för oss är som att träffa en tjej.
Så skrev vi för drygt ett år sedan om Hos Pelle. På pricken om jag får säga det själv. Det är fortfarande med stolta steg och uppfyllt hjärta vi besöker Hos Pelle. En krog lika fin att bara ta ett glas vin på, gärna i den lilla välkomnande baren, eller om man just fått in lite stålar, helt tappa fattningen i restaurangavdelningen och gå loss på anklever och filéer och tvingas slänga upp ett par tusen.
Hos Pelle är två före detta butiker hopslagna till krog och vips blir sagan till verklighet. Restaurangen är både mysig och lyxiös. Och den lilla vinbaren är en liten välsignelse. Jag kan inte få nog av små pallar, roliga viner på glas och ett trevligt kvartersklientel.
Men maten är finast. Vi får en trevlig pressylta av anklever och spädgriskind med gulbetor och puylinser. Kalixlöjrom med bitar av rökt ål. Halstrade pilgrimsmusslor med druvor, palsternacka samt bacon- och potatisdressing.
Det brässerade kalvlägget och kalvbrässet med persiljerot, majs- och potatisgalette samt chardonnayvinägersås är en dröm som går i uppfyllelse.
Halstrad marulk med äppleinkokt kronärtskocka samt räk- och rotsellerikrokett är det nya torsk med äggsås.
Det känns som en klyscha, det är en klyscha, men vad gäller Hos Pelle blir det inga tomma ord: restaurangen är och förblir en upplevelse.Stad:
Lokal:
