Foto: Christian Andersson
Det var en gång en flicka som satt med sin katt på Ribersborgsstranden och hade förbannat tråkigt när en vit kanin hoppade förbi, plockade upp en klocka ur västfickan och sa: “Herregud, jag är sen”.
Flickan följde nyfiket efter, skuttade in på en grusväg förbi små kängurur och en stor rosa ros som slingrade sig över marken. Latinrytmerna tonade bort ju längre in på stigen hon kom. Det blev mörkare och det enda hon kunde se var ett stort karusellhjul fullt av korgar som tornade upp över träd-kronorna. Hon frågade katten: “Åt vilket håll ska jag gå?”. Katten svarade: “Det beror på vart du vill komma”. ”Det spelar ingen roll”, sa flickan. ”Då spelar det heller ingen roll åt vilket håll du går”, svarade katten och flickan fortsatte på stigen tills hon nådde ett litet, litet hus som pulserade likt ett varmt hjärta, mitt i det kalla mörkret. Inifrån hördes sorl, skålklirr och skratt. Hon öppnade dörren och steg in i en liten stuga med vitmålade trätak. Söta lampor hängde ner över borden och gav ifrån sig ett varmt, gult ljus. ”Nyrenoverat i år minsann”, tänkte flickan. Här satt gäng i koftor och myste med ölsorter man ofta längtar efter men sällan ser på restaurang. I en hörna stod instrument uppställda, bland annat en liten, liten rosa trumpet. En servitris kom direkt och överlämnade den nästan helt vegetariska menyn. Flera rätter var redan slut, men savoykålsterinnen med syltad pumpa och sesamkrisp var ett bra val. En något kall mousse med söta och syrliga smaker. Den vegetariska biffen med palsternackspuré och stekt lök var mumsig. Dagens fångst, röding med jordärtskockspuré, var däremot en smula torr. God men inte mer.
Tänk ändå att det gömmer sig en sådan pärla i mörkret. En kvällsöppen restaurang som vågar satsa på intressanta vegetariska rätter, som släcker törsten på förträffligt vis och som samtidigt är ett mysigt kvällshäng i parken. Far i hatten har bytt skepnad. När sista smulan på en mycket god fransk äppeltårta var uppäten, satte kocken sig vid trummorna och ett band började spela. Flickans trumhinnor höll på att ploppa ur och hon var snabbt ute ur den lilla stugan (som kanske borde ägna kvällsunderhållningen åt akustisk gitarr istället). Flickan kommer säkert hoppa in i det svarta hålet fler gånger, hålet som leder in till Folkets park och Far i hatten.
