Vår krogrecensent har avlagt visit på den myllrande gastrobaren vid Davidshall.
För att försäkra oss om en vettig sittplats inne i Escamas alltid lika knökfulla lokaler har vi faktiskt fegat och bokat bord i förväg. Vi är övertygade om att det, om än med lite hypotetisk väntetid, hade blivit en trevlig upplevelse annars också, men just ikväll är vi alldeles för hungriga och bekväma för att inte vara garanterade en egen nödhamn i vimlet.
En munter servitör i tjugofemårsåldern leder vårt sällskap om fyra genom den stilrena lokalen, fram till vårt bord i restaurangens bakre rum. Det är, som befarat, på gränsen till fullsatt och doftar alldeles otroligt. Vi hinner sikta in oss på en 10-12 olika rätter innan servitören berättar att det blir smidigare om vi tar in några åt gången istället. Lite märkligt, tycker vi, men opponerar oss inte. Pö om pö-konceptet är rätt ovanligt på svenska krogar men visar sig funka väl här då både tempo och service klaffar perfekt under kvällen.
Vi inleder med högkvalitetssardiner (70 kr), pata negra-skinka (130 kr), säsongens grönsaker (45 kr) och pan con sobrasada (45 kr). Pata negran är ett komplext litet köttslöjdsunder, kanske den bästa vi någonsin har smakat. Även pan con sobrasada, det rostade brödet med honung och kryddig, bredbar korv från Mallorca, visar sig vara en riktig fullträff. Till detta delar vi på en kanna välbalanserad sangria (375 kr).
Vår påpasslige servitör märker direkt att vi är redo för en till beställningsrunda och är snabbt där för att se vad vi är sugna på den här gången. Nu tar vi in grillade jätteräkor (40 kr/st), grillade lammspjäll (60 kr) och patatas bravas (45 kr), tillsammans med varsitt glas husets cava (55 kr). Medan vi väntar får en av oss en stenhård armbåge i sidan av servitörens förbigående kollega. Ursäkten uteblir, trots ett mer än ljudligt "aj" från vårt bord. Strax därpå trillar de nya rätterna in. Allt är väldigt gott, särskilt skaldjuren, men det är inte utan en besk eftersmak av ovärdig klumpighet.
Slutligen beställer vi grillad entrecôte (75 kr), hjärtsallad (60 kr) och varsin törstsläckande San Miguel (65 kr). Entrecôten är saftig och skuren i bitar, en perfekt rätt att bara gaffla i sig medan man försöker intala sig själv att man fortfarande är kvar i Malmö och inte har teleporterats till en tapasbar i Baskien. Den goda hjärtsalladen (cogollo de tudella), som serveras med en krämig färskost och rostad paprika, är också grymt bra för att vara det enda riktigt matiga vegetariska alternativet på menyn.
Tre vegorätter till i samma kaliber som hjärtsalladen, tillsammans med någon slags information kring vad som är till för att dela och vad som lämpar sig bättre för bara en person, hade gjort Escama gott. Och så hade man gladeligen kunnat säga förlåt för MMA-armbågar i sidan på intet ont anande gäster. Annars är det allt som allt en mycket positiv matupplevelse.
Det märks att de börjar bli ordentligt varma i kläderna här på Atmosfärs spanska systerkrog nu.
