Den avlånga lokalen ger en förnimmelse från en av våra favoritrestauranger i Bombay, den där känslan av att sitta nära gatan där det händer saker. Nu är vi visserligen på Kvilletorget och känslan är inte sanningen men luften pyser ut lite härligt när vi sätter oss på läderstolarna.
Det finns ingen alkohol att beställa till genomgången av menyn. Skitsamma, det är rätt få rätter att välja mellan så bubbelvattnet duger.
Vegetarianen blir knappast bortskämd på Duy-Tan men vi börjar med färska vårrullar och en Bánh Xèo. Den sistnämnda rätten är en rispannkaka som är fylld med räkor och fläskkött. Färska vårrullar är i vanliga fall en av våra favoriträtter och förväntningarna är höga, men de tight rullade sakerna är ingenting som får oss ur balans.
Men så går vi på rispannkakan och här har vi jackpotten. Det är kött, räkor och groddar i den frasiga pannkakan, i sig smakar de inte mycket, men tillsammans med den syrliga såsen: aj aj aj!
Vi är nästan mätta när huvudrätterna dyker upp. Strimlad biff i buljong och risnudlar med mini-vårrullar och grillat fläsk. Men ingen av huvudrätterna fångar oss, de smakar helt enkelt inte mycket och vi saknar salt och allsköns kryddor. Det verkar som krogen använder samma slags kött till alla rätter.
Vid sidan av rätterna serveras vi en sallad som är riktigt god med strimlad mynta till, det är en klassiker att ta en tugga av örten i renande syfte till nästa maträtt.
Rätterna är mycket väl tilltagna. Trots att vi är matvrak går det inte att äta upp allt. Speciellt som vi tagit förrätter. Efterrätt är alltså att glömma.
Vi lämnar torget, inte ledsna, inte glada, men pannkakan kommer vi att komma tillbaka för.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2014.
