Det var länge sedan vegetarisk mat förknippades med näsring och folkhögskolor. Och det var länge sedan som kockarna blev stumma vid förfrågan om en huvudrätt utan animaliska ingredienser, och kom ut med en grönsallad. Idag kan man få en hyfsad vegetarisk rätt på de flesta krogar och många har flera alternativ för dem som har tagit ställning på djurens sida. Därför borde en helt vegetarisk restaurang inte vara något självändamål i sig. Det måste hända något mer för att få oss att välja en veggiebiff i stället för en blodig köttbit. Det händer tyvärr inte på Balthazar, en helvegetarisk restaurang på Möllan. När man beställer in en färgstark rödbetsbiff med en svart tjock rödvinssås, som ligger likt ett glänsande täcke över biffen, önskar man att smaken poppade ut och slutade i ett hurra för det vegetariska köket. Det slutar med ett jaha.
Den krämiga potatisgratängen med getost är däremot riktigt god medan quornfilén som serveras till inte ger annat åt själen än vetskapen att man räddat en stackars kyckling. Och det kanske räcker, för den som är vegetarian, men det räcker inte för att vi andra ska längta tillbaka. Servicen känns lika pårökt som inredningen, vilket kan ge en skön stämning i sig. Men Balthazar är lite som att gå in i en grotta där väggar och tak är helt täckta av vispad grädde. Mycket märkligt. I en hörna står det obligatoriska dj-båset, där olika dj:s spelar varje kväll, medan kocken hänger med polarna i hörnan och glömmer bort att göra den dessert vi beställt. Ananascarpaccio, som var rolig att se på menyn men inte lika rolig då den serverades, med tre stenfrysta jordgubbar. Nej, vi längtar fortfarande efter en vegetarisk krog som vill något mer än att vara bara vegetarisk.
