Aster

Det var i början av sommaren, strax innan de sista restriktionerna släppte sitt grepp om kroglivet, som Malmös eldiga nytillskott Aster tände grillen för första gången och i samband med detta även öppnade den första restaurangen i Varvsstaden. Förväntningarna låg som ett åskväder i luften, inte minst med tanke på den samlade erfarenhet människorna bakom krogen besitter. Vi pratar alltifrån lokala krogar som Belle och Bastard till samt internationella karriärer ända ner till restaurangvana redan i bröstmjölken. Det är på den nivån.

Som luttrad krogbesökare är det lätt att bli en smula avskräckt av det vi i folkmun kallar hype. Man hamnar naturligt i en position där man nästan letar fel för att försöka sticka hål på bubblan, och det är med dessa ofrivilligt kritiska glasögon på nästippen som vi stegar in i den sorlande och till med människor till brädden fyllda lokalen en fredagskväll strax efter mörkrets inbrott. 

Det första som slår oss är hur irriterande tjusigt det är med det industriella som möter organiska material. En del är en utbyggnad till en större lokal från 1917 som bland annat använts som magasin och brandstation för Kockums genom åren, och totalt ryms uppskattningsvis runt ett sextiotal sittande här. Uteserveringen är väl tilltagen, även om årstiden inte riktigt tillåter en placering på densamma. Planlösningen är också genomtänkt och vi leds från entrén precis invid den lite mer stökiga baren till vårt bord mitt i den lugnare matsalen och innan vi ens har hunnit säga oliv står en iskall Dry Martini och en Pet'Sec framför oss på bordet.

Medan vi sippar på dessa ögnar vi igenom menykortet som till största delen består av mellanrätter som mer eller mindre har fått leka med elden. De flesta grönsaker kommer från det egna trädgårdslandet som ligger strax utanför Lund. Modernt så det förslår givetvis, men snarare en hygienfaktor än en usp. Vi inleder med lite grillade gröna bönor i xo-sås (115 kr) som i all sin enkelhet är suveräna, sedan tar det fart.

Det radas upp spett med en supermör bläckfisk (105 kr), även denna grillad till perfektion. Marulken med eldad spetskål (225 kr) är om möjligt ännu bättre och smälter liksom ner i munnen, den här hade man kunnat äta även om man av någon anledning inte hade haft fungerande tänder. 

Vi taggar ner en aning med två rekommendationer från köket i form av en klassisk tarte (135 kr) samt dolma (145 kr). Båda anrättningarna är habila, men till skillnad från de föregående kanske inget vi ringer hem om. 

Till detta dricks det naturligtvis vin, med emfas på just naturligt, från Jura och Ribeira Sacra. Det är väl utvalt, lagom kylt och empatiskt prissatt. 

Som grand finale unnar vi oss en hel grillad vaktel för 245 spänn, som inte gör någon besviken. Vi dröjer kvar långt efter att den sista vaktelresten har lämnat bordet och låter vinet göra sitt innan taffeln bryts. 

Sammanfattningsvis är det helt enkelt bara att kapitulera, för det går inte att värja sig mot Asters kvaliteter. Det här är nog så nära en perfekt restaurang man faktiskt kan komma.