Kristina och Karl-Oskar är tillbaka på bioskärmen! Denna gången tolkade av Erik Poppe.
I nyfilmatiseringen av Vilhem Mobergs romaner träder Kristinas (Lisa Carlehed) perspektiv fram. Det är hennes konflikter vi möter, både de yttre med Karl-Oskar (Gustaf Skarsgård) och med svenskarna hon möter i Nordamerika, men också de inre konflikter som ger sig till känna under flytten. Ulrika (Tove Lo) finns kvar i Poppes tolkning och centreras också mer än tidigare, medan andra karaktärer som Robert och Danjel är borta.
Utvandrarna är en film med både toppar och dalar. Skådespeleriet är en dialekt-coach ifrån att vara ordentligt gripande. Carlehed, Skarsgård och Lo gör fantastiska skådespelarinsatser som i många dialoger skuggas av den otroligt moderna stockholmskan. Om det är ett försök att modernisera språket eller nå ut till en yngre publik går inte att svara på, men det är svårt att ignorera att Kristina och Karl-Oskar ibland låter som ett argt Södermalmspar. Kanske var det för ambitiöst att försöka skala ner fyra böcker till en film. Det förra försöket, Jan Troells från 1971, som så många håller nära, blev två filmer på sammanlagt sex timmar. När man nu får en film på två och en halv timme syns de tomrum som skapas när man skär ner på både narrativ och karaktärer ännu tydligare.
Samtidigt lyckas filmen vara otroligt gripande. Vackra naturbilder och stundtals långa tagningar gör filmen inte bara vacker utan även intressant att se på. Skådespeleriet är, trots stockholmskan, klart över godkänt. Tove Lo gör en fin skådespelardebut och hennes tolkning av Ulrika passar narrativet och filmens tempo. Carlehed gör Kristina rättvisa - det känns nästan lyxigt att få ta del av hennes insats som lyfter den intressanta idén om att centrera den kvinnliga berättelsen.
Erik Poppes Utvandrarna berättar mer än den tidigare versionen. Filmen är en eloge till föräldrar, och speciellt mödrar, som varje dag vaknar upp till svåra förhållanden men vill göra livet lite lättare för sina barn. Inte minst är den en påminnelse om att många av oss har flyttat för att hitta ett nytt hem, och att likheterna i historierna vi bär på mer än ofta överbryggar olikheterna.
