Några år innan Mats Drougge blev yuppie och utgivare av landets ledande logementsmagasin och innan hans ex-hustru Unni skrev böcker om vilket helvete de hade tillsammans - så satt de båda på en skånegård och spred lättjans evangelium. Predikade samhällslön och rätten att slippa arbeta. Men det var då det.
Kom i alla fall att tänka på Drougges när jag såg Laurent Cantets film [I]Time Out[/I], som liksom hans debut från häromåret, [I]Överflödiga människor[/I], handlar om arbete. I den förra filmen stod konflikten mellan far och son, sedan sonen blivit anställd som tjänsteman vid samma fabrik där pappan arbetade på golvet. Särskilt när ett av sonens första uppdrag blev att ge farsan sparken.
Nya [I]Time Out[/I] är löst inspirerad av den verkliga historien om Jean-Claude Romand, en man som under 18 år påstod sig vara forskare vid WHO i Genève, när han i själva verket inte hade något arbete alls. När allt uppdagades tog han livet av sin fru, sina barn och sina föräldrar.
Nu är Laurent Cantet mindre intresserad av en blodig final än av själva motivet till den dubbla identiteten. Skälet till att Vincent, som mannen i filmen heter, drar en rejäl penna med sin omgivning är nämligen att han skäms för att han inte arbetar. Och, än värre, för att han inte vill arbeta.
Denna inställning tvingar honom ovillkorligen utanför samhället. Det medför också att han inte tjänar några pengar. Och eftersom han ljuger och påstår att han inte bara jobbar, utan dessutom har ett rätt kvalificerat jobb - med bra lön - så uppstår problemet med var han ska dra in de stålarna.
Laurent Cantet lyckas ta denna diskussion med oss i thrillerns form. Ja, han lyckas rentav omvandla denna anarkistiska våtdröm till en riktig rysare. Och det är naturligtvis mycket skickligt.
Däremot vill jag resa ett frågetecken för det något dunkla slutet. Om Cantet verkligen vill få oss att tänka i nya banor, om han verkligen vill påverka, så är han på tok för diskret och - möjligen - för sofistikerat ironisk för sitt eget bästa.
Time Out
Skådespelare:
Regi:
