Okay

Här är ett råd åt manusförfattare i allmänhet: använd inte universitetsföreläsningar i litteratur för att förklara vad din film handlar om. Det är slitet och det både idiotförklarar publiken och binder dem till din egen tolkning. Här är ett råd åt danska manusförfattare i synnerhet: lägg aldrig in någon på sjukhus, framför allt inte på Riget. Våra associationer blir konstiga och dessutom är det ett billigt sätt att tvinga på sina karaktärer insikter och känslomässiga genombrott. Kim Fupz Aakesons manus följer det urbana medelklassdramats alla konventioner. Men inom dessa bekanta ramar blir bilderna både träffande och skarpa. Rollbesättningen är lyckosam och regin håller sig oftast på rätt sida om linjen mellan igenkänning och klichéer. Paprika Steen är stenhård i sin första huvudroll som den kedjerökande byråkraten Nete. Troels Lyby är Kristian, hennes frustrerade författare till make, han som undervisar medelålderskris åt nittonåriga studentskor och så småningom naturligtvis själv låter sig förföras. Tonårsdottern Kathrine gör inget stort mammauppror, det här är inte en sådan film, men hennes mycket vardagliga självständighetskrav är för stora för Nete. Vissa kvinnor behöver kontrollera allt och det här är filmen om vad som händer när det inte längre är möjligt. För nu ska Netes gamla pappa dö, och då måste ju hans slut vara så drägligt som möjligt. Eller åtminstone ska denna sista chans till desperat familjegemenskap inte gå förlorad. Alla luckor i Netes liv måste fyllas, farsgubben ska försonas med bögsonen, liv och död får inte uppstå hur som helst. Netes liv repas upp som en pliktskyldigast stickad ylletröja. Paprika Steens bragd är att hålla oss lika fascinerade av varje nervös ryckning i hennes karriärspända mungipor. Men manusförfattaren och regissören vågar inte låta kvinnoporträttet vara filmens fokus. Mjukispappa Kristians schablonmässiga otrohet och ett pompöst genomgående faderskapstema blir långa distraktioner från det som är riktigt intressant: Netes förändring. Kristians föreläsning om medelålderskris hjälper inte när filmen ska tolkas, för Nete och Kristian är ännu inte rädda för att bli gamla. De är rädda för att växa upp, ta ansvar för sig själva och hand om varandra. Vilket ju vore så dags, när man har ett könsmoget barn. Men förändringstemat ger denna förutsägbara film ett originellt och verkligt djup, som kommer att beröra alla som känner att vuxenlivet är ett taskigt skådespel man aldrig hunnit läsa manus till.