Med livet framför sig

Calle Wahlström 09:00 12 Nov 2020

1977 filmatiserades Romain Garys roman Med livet framför sig (författad under pseudonymen Émile Ajar) för första gången. För sin insats som förintelseöverlevaren Madame Rosa, vars namn filmen fick dela i Sverige, belönades Simone Signoret med en Césarstatyett för bästa kvinnliga huvudroll.

I den Netflixdistrubierade, och mer lättillgängliga, nyversionen Med livet framför sig har berättelsen om Rosa, som sen länge slutat gå på gatan för att ta hand om andra prostituerades barn, flyttats från Pigalle till hamnstaden Bari i vår tids Italien. På sin arm bär hon fortfarande siffrorna som vittnar om tiden i Auschwitz.

Efter att en dag ha ryckt Rosas väska på marknaden hamnar den föräldralöse Momo, som genom en ödets nyck, i hennes motvilliga vård. Lika motvillig är Momo, som känner större dragning till stadens langare än den uppsjö av vuxna som försöker styra hans liv på rätt kurs.

Det är lätt att förstå frestelsen att låta en aktris som Sophia Loren axla rollen som Rosa. Någon som i 86 års ålder är lika ståtlig förr och fortfarande håller kameran i varje scen. Vilket hon tillåts göra här, till skillnad från när hon sist fladdrade förbi på vita duken 2009 i Rob Marshalls utskällda Nine. Regisserad av sin son, Edoardo Ponti, blir hon både ögonsten som dragplåster.

Loren hör närmast till filmskådespeleriets adel. Det finns helt enkelt inte på kartan att duplicera Signorets hårdhudade men samtidigt så känsliga porträtt. Nog har Lorens Rosa skinn på näsan, men också en extrafilmisk air av dignitet som stundtals grumlar porträttet. Där Signorets stånkade upp för sina sex trappor i Pigalle skrider Loren längs med Baris gator med ofrånkomlig grace.

Med det sagt är blotta återseendet av Loren ändock filmens grandiosa och auktoritära behållning. Till och med hela dess vara, om inte inte nykomlingen Ibrahima Gueye så uppstudsigt krävt uppmärksamhet i rollen som Momo. Men istället för att låta en trovärdig, “oväntad” vänskap och tillit växa mellan dessa har Ponti snott ihop konventionell och tillrättalagd film, vars färgdrypande, varma foto och persongalleri väjer för varje konstnärligt eller intellektuellt tillfälle. 

La vita davanti a sé
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Senaste filmrecensionerna

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner

Filmrecension: Mank

Calle Wahlström har sett David Finchers film om manusförfattaren Herman J. Mankiewiczs arbete med Orson Welles mästerverk "Citizen Kane".

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!