Österrikaren Michael Hanekes filmer erbjuder sällan några angenäma upplevelser. [I]Bennys video[/I] beskriver närmast matematiskt hur en tonårspojke dödar en ung flicka med en slaktpistol, varpå hans föräldrar skickar honom till Tunisien medan fadern styckar flickans kropp och spolar ned delarna i toaletten. Och inte blev det roligare i [I]71 fragment[/I] och [I]Funny Games[/I]. Snarare tvärtom. Med [I]Funny Games[/I] kändes det som om Haneke nått en slutpunkt bortom vilken endast misantropi och hopplöshet kvarstod.
När så Haneke började spela in sin första franskspråkiga film med Juliette Binoche i en av rollerna ryktades det om att han släppt in aningen mer ljus i sin värld. Det vore fel att säga att [I]Kod okänd[/I] helt besannar denna misstanke men den saknar i alla händelser magstarka inslag av den sort som förekommer i en del av hans tidigare filmer.
[I]Kod okänd[/I] beskriver med kylig precision ett antal av varandra helt oberoende livsöden vars enda kontaktyta är en till synes obetydlig händelse. På en boulevard i Paris kastar en pojke en pappersbit i knät på en rumänsk tiggerska. En ung svart man ser det hela och konfronterar pojken, upprörd över hur han har behandlat kvinnan. Händelsen får aldrig något tillfredställande avslut. Dess enda funktion är att knyta samman de olika människor som slumpmässigt korsar varandras vägar under filmen -- en skådespelerska och hennes krigsfotograf till pojkvän, pojkvännens far som är lantbrukare, en afrikansk familj bosatt i Paris och en rumänsk medelålders kvinna som tvingats till tiggeri efter att hon förlorat sitt jobb som tidningsutdelare.
[I]Kod okänd[/I] kan ses som en utforskning av Hanekes tankegångar om vilka mekanismer som betingar vårt sociala beteende, en utforskning som tar formen av en serie sekvenser. Varje bildsekvens skapar en idé och tar närmast formen av en pedagogisk demonstration av denna idé. Bildsekvenserna skiljs åt av en några sekunder lång svart bildruta. Den abrupthet med vilken vissa tagningar klipps -- det kan vara mitt i en mening eller efter att en scen nått sitt slut -- gäckar vårt begär efter en djupare förklaring av de olika livsöden som flätas samman under filmens gång.
Man kan ha åsikter om Hanekes världsbild men knappast anklaga honom för att vara otydlig. [I]Kod okänd[/I] presenterar en övermekanistisk bild av samhället som jag tycker är ganska provocerande. Men det är Hanekes förtjänst att ha tvingat mig att formulera mig om frågorna som hans film aktualiserar. Sådant behövs då och då för att inte likgiltigheten skall slå rot.Skådespelare:
Regi:
