Jim Jarmusch gör filmer som allegorier. I filosoferande och strålande [I]Dead Man[/I] handlade det om att hitta fram till ett själv som bottnar i traditioner och en nedärvd gemenskap. I sin nya film är Jarmusch där och rotar igen. Men nu är klangbotten inte en indiansk kultur utan den gamla japanska samurajens liv och framför allt hans hederskodex, de rigida strukturer som han levde sitt liv efter.
Ghost Dog (Forest Whitaker) lever på ett hustak med sina brevduvor som sällskap. Hans enda vän är en godmodig glassförsäljare i kvarteret nedanför, som flyttat in från Tahiti och enbart pratar franska. Ghost Dog själv talar endast engelska, vilket gör att deras kommunikation är något annorlunda funtad. Men trots språksvårigheterna kommer de väl överens, frågan är om de inte förstår varandra minst lika bra som människorna runt omkring dem. Utöver glassförsäljaren har Ghost Dog inget socialt sammanhang, ingen bakgrund. När han var liten räddades han av en lokal maffiahejduk av det mer urtvättade slaget, och sedan dess är Ghost Dog hans trogna skugga. Närmare bestämt hans hitman, en udda sådan med brevduvor som kommunikationsmedel och en gammal samurajhandbok som vägledare.
[I]Ghost Dog - Samurajens väg[/I] utspelar sig i modern New York-tid, och i ett något mer actionfyllt tempo än [I]Dead Man.[/I] Jarmusch har snarare letat sig tillbaka till känslan i [I]Mystery Train. [/I]Kommunikationsproblem är åter satta i fokus, inte bara mellan människor utan mellan generationer och kulturer, men detta är också en skildring av ett samhälle som håller på att rämna i sin ständiga urholkning av stöttande strukturer.
Liksom i [I]Mystery Train[/I] förekommer flitiga referenser till populärkultur. Musiken, skriven av RZA, spelar en så stor roll att filmen ibland liknar en musikvideo. Och med jämna mellanrum plockar Jarmusch in tecknade filmsnuttar, som förebådar kommande handling. Men framför allt är detta hans hittills roligaste film. Skildringen av gamla malätna maffiabossar liknar mest en parodi, och scenerna mellan Ghost Dog och hans fransktalande vän är lika komiska som sympatiska.
Manuset hade visserligen behövt ett par ytterligare genomskrivningar, en större renodling. Somliga inslag kunde plockas bort helt, som scenerna med den lilla flicka som ska bli Ghost Dogs arvtagare. Å andra sidan är uppslaget lysande och egensinnigt, och Forest Whitaker är en gud som den sorgsinta sentida samurajen.
(Premiär 18 februari)Ghost Dog - The Way of the Samurai
Skådespelare:
Regi:
