Kanadensiske indieregissören Matt Johnson har gjort något så överraskande som en underhållande och svettig biopic om en mobiltelefon du förmodligen glömt existerade. Underhållande för att det är en tacksam satir på techföretagen vi vid det här laget är så trötta på. Svettig för att du märker först när filmen slutar att din kropp har trott att du varit på en halvmara. Allt tack vare lite skakig kamera och en fantastisk rollprestation av en tv-kändis.
När Barack Obama tillträder som USA:s president 2008 bryter han en långvarig regel från Secret Service – han vägrar släppa taget om sin BlackBerry. Den ska med. Idag är det lätt att glömma hur världen såg ut åren innan iPhone – att världens smartaste och populäraste mobil inte kom från Apple, utan från en startup i Kanada. Amerikanerna ger den smek-/öknamnet ”CrackBerry” eftersom den är så beroendeframkallande.
BlackBerry är historien om denna mobiltelefons uppgång och fall – fast endast på ytan. Matt Johnson vet att det intressanta inte ligger i prylen eller att följa misogyna techbros, utan i det mänskliga på kontoret, datorkufar och säljhajar i konflikt. Och vilken säljhaj. Glenn Howerton (”It’s Always Sunny in Philadelphia”) är så pass elektrisk att håret reser sig på kroppen när han är i bild som Jim Balsillie. Det går inte att slita sig från hans megalomaniska affärsman som skulle få investerarna på ”Shark Tank” att krypa ihop.
Intensiteten i hans agerande är pulshöjande. Han är fruktansvärt bra på att vara arg och skrika i telefoner. Ställ det i kontrast mot Matt Johnsons hippie-nörd Doug som älskar filmkvällar på kontoret och Jay Baruchels patologiskt introverte och konflikträdde techgeni Mike Lazaridis och du får en smältdegel där konflikter kan blossa upp vilken sekund som helst. Det här gör att filmen både känns som en skrattframkallande satir och thriller i ett. Alla tre är perfekta i sina respektive stereotyper, även Jay Baruchel. Trots att hans vita hår stundtals ger Buttericks-vibbar.
Är man bekant med Matt Johnsons tidigare verk (se mockumentären Operation Avalanche) så vet man att han gillar att blanda fakta och fiktion med ett dokumentärt bildspråk (läs: shaky cam) och analoga filmmaterial. Kameran är aldrig stilla vilket ger känslan av att vi alltid är i händelsernas centrum – att vi aldrig kan ta ett lugnt andetag. I den senaste tidens trend av biopics om udda ämnen (basketskor, sovjetiska pusselspel och nu förlegade mobiltelefoner) har vi en klar vinnare. BlackBerry är knivskarp underhållning som greppar tag i dig från början till slut.
