Cary Elwes

SAW

En sak bjuder jag på: filmaffischen är fin. Stiliserad, svartvit, en kvinna i en slags rostigt retrofuturistisk tortyrhjälm. Filmen är inte så ful den heller. Fattigmans-Se7en är en bra look, även om det borde uppbäras ironiskatt på alla seriemördare som inreder sina hobbyrum med trasiga skyltdockor. Mördaren ifråga kal

Twister

Jan De Bont klev för två år sedan fram som ett av Hollywoods mest löftesrika och innovativa namn inom action-genren, om det nu är en genre, med filmen Speed. Hissavsnittet i filmens början är svårslaget som thrillermoment, den långa busstrippen imponerande uthållig -- här lurar longörerna naturligtvis runt hörnet. Men De Bont rodde ledigt i land det hela och bortser man från katastrofen Keanu Reev

Och han älskade dem alla

Regissören Gary Fleder är en voyeur. Sannolikt inte i termens psykologiskt kliniska uttolkning men definitivt i syftningen kopiator - en regissör som tittar hänfört på kollegors framgångsrika verk och där anar sig till hur publiken ska lockas. Visst, han är fortfarande ny i långfilmsbranschen, och kanske är det så att han blir tilldelad ruttna manus, men faktum kvarstår: hans första film, Things

Liar Liar

Ingen är bättre än Hollywood på att slå in öppna dörrar, att med kompromisslös energi hamra in självklarheter såsom vore de nyupptäckta, angelägna sanningar. Gång på gång får vi reda på det sensationella faktum att det är insidan som räknas och inte det yttre Sanningen om katter och hundar från i fjol är ett exempel. På senare år har vi pappor upprepade gånger fått lära oss att tiden är kommen då