13 Hours: The Secret Soldiers of Benghazi

Rojin Pertow 12:27 18 Feb 2016

Är Michael Bay egentligen en finkalibrerad ironiker? Det är nämligen det enda sättet det går att förstå hans filmer på. Nog för att man vet vad man ger sig in på när man sätter sig framför något han har haft med att göra, men jag kan inte undgå att förundras varje gång ändå. Hur mycket kan en man vräka ned i ett par timmar? Hur många känsloackord kan han spela på? Ring rekordboken, för jag tror att vi har en vinnare i 13 Hours: The Secret Soldiers of Benghazi.

Det är baserat på den sanna berättelsen och boken om en hemlig CIA-bas i en av världens farligaste städer, Benghazi i Libyen. Sex stycken fullblodsamerikanska alfahannar ur diverse special ops-styrkor rekryteras för att hålla ställningarna på basen när en vida älskad amerikansk ambassadör hamnar under attack från den blodtörstande lokalbefolkningen. Vad som händer sedan är en fullkomlig kakafoni av svettiga män, muskler, gevär, "fuck, man!" och läskiga libyer.

Samma libyer som några månader innan filmen utspelar sig precis genomgått revolution, befriat sina fränder och försöker samla sig i spillrorna av sin stat. De är ondingarna. Onyanseringen av lokalbefolkningen är förstås väntad i amerikansk krigsfilm. Lyckligtvis är de dock inte särskilt intressanta överlag enligt Michael Bay, så vi slipper utstå mycket av plågorna som hade varit gestaltningen av dem annars.

Det är bara så mycket av allt. Män, amerikanism, vapen, oneliners och militär. De har lämnat sina familjer, kvinnor är lägre förmående varelser än muskliga män, araber är barbariska och lättlurade, soldaterna fullkomligen blöder den amerikanska flaggan. Tät action, familjeuppbrott à la Armageddon, rapp och putslustig militärjargong. Detta är bara ett fåtal centrala teman och genrer som förekommer.

Om någon undrade hur propagandafilm har utvecklats sedan Leni Riefenstahls dagar är här ett färskt amerikanskt exempel. Jag lämnas matt och ointresserad efter två och en halv timmes patriotiskt och rasistiskt pangpang och svär härmed att aldrig använda uttrycket "extra allt" om någonting annat nu när jag vet vad det egentligen betyder.

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Fler filmrecensioner