The Cobbler är en Adam Sandler-rulle utan särskilt mycket Sandler. Om det är positivt eller negativt beror på vad man har för förhållande till den gamle SNL-stjärnan. Personligen blev jag glatt överraskad av Sandlers rollprestation i den bortglömda Vänner för livet, så jag såg fram emot att få se honom i en dramatisk roll igen. Jag borde ha vetat bättre.
Fickuret tickar. Mistluren dånar. Ett skepp kommer lastat. Med smuggelsprit. På rekordtid sätter Boardwalk Empire scenen. Och scenen är Atlantic City under förbudstiden.
InterviewDetta verbalt uppskruvade kammarspel ger först sken av att handla om en banal stolthetskamp mellan... |
Ibland ser man en film och inser att nu har det tagits ett steg nånstans, nu har filmens historia utrustats med ett nytt "före" och "efter". De filmerna är inte alltid konstnärliga triumfer, men de påverkar våra uppfattningar om vad man har rätt att vänta sig när man går på bio. [I]Terminator 2[/I] var en sådan film på
Final Fantasy[I]Final Fantasy[/I] är alltså ytterligare ett exempel på korsbefruktningen mellan film- och spelindustrin. Tidigare försök i genren har nästan uteslutande följt minsta motståndets lag - enkla actionbaserade historier med en inhyrd stjärna som frontfigur. Med [I]Final Fantasy[/I] har man gjort precis tvärtom. Spelestetiken har översatts till film med avancerad datoranimation och berättelsen försök |
Ibland blir man uppriktigt förvånd över att usla filmer tillåts går upp på bio. Och över att filmer som förtjänar biodistribution förpassas till direkt-på-video-påsen. Favoritskådisen Steve Buscemis debut som långfilmsregissör, en svart men ömsint och mycket trovärdig exposé över en barflugas snedsteg och drömmar, tillh
Big LebowskiBröderna Coens (regissören Joel, producenten Ethan) uppenbara rädsla för att berätta något som betyder något, börjar gå mig på nerverna. Som så många andra imponerades jag av genresäkerheten i debuten Blood Simple, även om jag menar att Barton Fink är det enda riktigt originella de släppt ifrån sig. En mästerlig, klaustrofobisk mardröm med John Turturro i sitt livs roll. Men efter Barton Fink har |
"This is a dream, it doesn't have to make sense!" ylar Steve Buscemi när någon i hans filmteam kommenterar en bisarr drömscen där en dvärg erbjuder en modern Eva syndens äpple. Den glosögde Buscemi summerar härigenom, i rollen som en hysterisk lågbudgetregissör, essensen i såväl Living in Oblivion som hela mediet.
A
Det är en speciell känsla att ha varit med under ett inspirerat konstnärskaps begynnelse, utveckling och blomning.
Jag var för ung för att fullt ut uppskatta David Bowie och Neil Young när de var som bäst, jag var foster när Bo Widerberg gav oss Kvarteret Korpen och inte ens en ryckning i pappas äppelknyckarbyxor nä
Things to Do in Denver When You´re DeadNu har Hollywood definitivt fattat independentfilmens innersta väsen och vad det är som lockar unga män i bockskägg till biografen: En klurig titel, några kända men ändå inte för erkända skådespelare, en hipp dialog med termer som bara förstås av de mest insatta, det vill säga de på duken, samt ett gäng kufiska karaktärer med underliga smeknamn. Suck. Filmfabriken har alltid, oavsett om det gäller |
