Samuel L. Jackson

Mother and Child

Filmer där huvudpersonerna är för varandra okända, men ändå påverkar varandra genom sina val brukar vara en blandad historia.

S.W.A.T.

Har ganska bra minne men lustigt nog - trots flitiga anteckningar under filmens gång - är det hemskt svårt att komma ihåg [I]S.W.A.T.[/I]. Vad den handlar om, vilka som är med. Då har det bara gått några dar sen jag såg den! Och vansinnigt vackre franske Olivier Martinez har en roll (men det erinrade jag mig inte förrän jag tittade i blocket), det är sånt som en dam annars inte skulle glömma i för

Changing Lanes

Jag minns att när jag såg filmen var jag som förstenad av skräck och har säkert på varannan sida i mitt anteckningsblock skrivit med spretiga bokstäver "Åh, GUD vilken HEMSK OTÄCK film", "Fasansfullt nervspännande ända in i kroppen". Jag vet att jag tyckte det kändes som ett ondskefullt moln som satte sig i pannan och vägrade ge vika ens en minut. Samtidigt var jag glad att man, som i nio fall av

XXX

Gentlemanna-agenten är föråldrad och olämplig för uppdrag på Rammstein-konserter och vid skateboardramper. Eftersom det är från denna subversiva omgivning det nya hotet mot världsordningen kommer, eller där det gömmer sig, behöver vi en ny slags hjälte, tycker NSA-rekryteraren Samuel L. Jackson. "Jag vet! Vi tar en brottsling!" Någon cool som utfört relativt harmlösa brott men riskerar åka in på l

51st State

Inte för att jag håller på den klubben, men som anglofil och vän av engelsk fotboll, hittar jag givetvis ett försonande drag i att Robert Carlyle filmen igenom går klädd i Liverpools röda tröja och att filmens final utspelar sig på klassiska Anfield Road - i en exekutivbox - medan toppmötet Liverpool - Manchester United pågår nedanför dem. Men ungefär där upphör de förmildrande omständigheterna.

Unbreakable

[I]Sjätte sinnet[/I] är väl att betrakta som en av de större skrällarna i Hollywoods kassalåda under det senaste decenniet. Från ingenstans kom en regissör med ett namn som ingen ens kunde uttala - och slog biopubliken med häpnad. Givetvis var det kul att se Bruce Willis i en otippad roll, men framför allt var det en klurig thriller med ett oväntat slut. Det är en bristvara vi gärna välkomnar - me

Shaft

Det är nu ganska länge sedan jag slutade uppröras över idétorkan i Hollywood. Över hur man plundrar Europa på goda manus och omvandlar dem till strömlinjeformad Americana, över hur man tillverkar re-make på re-make - utan annat än kommersiell spekulation som ursäkt. För den enda tänkbara förklaringen till att göra en sorts uppföljare till Gordon Parks [I]Shaft[/I] från 1971 torde ju vara det ohäm

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!