Raoul Pecks hyllade dokumentär om James Baldwins krönika över medborgarrättskämparna Medgar Evers, Malcolm X och Martin Luther King Jr. är i sina bästa stunder lika elegant och knivskarp som författaren själv.
I dokumentären I Am Not Your Negro plockar regissören Raoul Peck upp den amerikanska författaren James Baldwins aldrig avslutade bok Remember This House; vad som skulle bli en krönika över medborgarrättsrörelsen inramad av Baldwins vänskap med förgrundsfigurerna Medgar Evers, Malcolm X och Martin Luther King Jr., men som aldrig blev mer än ett utkast om trettio sidor och brevväxlingar med redaktören Jay Acton.
I det material filmen bygger på beskriver sig Baldwin främst som ett vittne i förhållande till sina vänners kamp mot segregation, Jim Crow-lagar och rasism. Likaså till vännernas våldsamma liksom för tidiga frånfällen. Men även om Baldwin ibland beskriver skuldkänslor över att aldrig stannat upp med kampen – i Birmingham, i Selma – är det viktigt att komma ihåg att hans vittnesmål var betydande, och att han samtidigt förstod att hans roll krävde av honom att se så mycket som möjligt.
I sina böcker och essäsamlingar liksom i föreläsningssalar och i tevesoffor kokade Baldwin kärnfullt ner konflikten. Hela tiden framhävde han vikten av att inte segregera afroamerikanens historia; ”the story of the negro in America is the story of America”. Peck nyttjar effektivt utdrag och upptagningar från de olika mediala arenorna för att ringa in Baldwins gärning och vittnesmål.
Å ena sidan är filmens fokus egentligen aldrig Baldwins person, utan hans funktion i relation till medborgarrättsrörelsen och som de tre mördade vännernas krönikör. Å andra sidan är det omöjligt att säga att det inte skulle handla om Baldwin som var en högst personlig författare. Därför känns det underligt att hans sexuella läggning inte framträder mer. För i hans gärning var ju den egna homosexualiteten en integral del. När stoffet från Remember This House så blandas med Baldwins övriga verk är det därför lätt att känna att en pusselbit saknas.
För att dryga ut det ofärdiga manuskriptet till Remember This House har Peck bland annat valt att bildsätta Baldwins filmtexter från essäboken The Devil Finds Work med väl valda klipp från filmer som Gissa vem som kommer på middag och I nattens hetta. Här, och i andra segment, läses Baldwins texter upp av Samuel L. Jackson, och även om denne genom år av ibland självparodisk överexponering känns som ett udda val ska det sägas att han knappast varit så lågmäld och brännande sen jag vet inte när.
Det filmhistoriska perspektivet är en av många anledningar till att I Am Not Your Negro landar så rätt i vår tid. Som film är den inte lika oumbärlig som, säg, Moonlight. Samtidigt förses en film som just Moonlight med en avgörande kontext, både filmhistorisk och politisk.
För även om Pecks dokumentär inte är filmtekniskt banbrytande speglar den i sina bästa stunder den nätta, kedjerökande Baldwin såsom han framträder i många av arkivbilderna; elegant, intelligent, ja, närmast knivskarp. Filmen delar framförallt hans på en gång utmattade och outtröttliga blick på Amerika samt insikten att vi behöver historien för att förstå vår samtid. Och tydligare kan det väl inte bli än när bilden landar i senare tids upplopp i Fergusson, i Baltimore, samtidigt som Peck låter Baldwins ord katapulteras in i vår tid.
