XXX

Gentlemanna-agenten är föråldrad och olämplig för uppdrag på Rammstein-konserter och vid skateboardramper. Eftersom det är från denna subversiva omgivning det nya hotet mot världsordningen kommer, eller där det gömmer sig, behöver vi en ny slags hjälte, tycker NSA-rekryteraren Samuel L. Jackson. "Jag vet! Vi tar en brottsling!" Någon cool som utfört relativt harmlösa brott men riskerar åka in på livstid på grund av three strikes-regeln. Att rättssystemet vid din tredje dom inte särskiljer mellan pizzastöld och mord kunde ju annars ses som ett mycket större hot mot civilisationen än basejumping och jackass-filmer, men det lilla momentet sveper regissör Rob Cohen förbi på en sekund. [I]XXX[/I] är inte politisk egentligen, den är snarare banal goja, men vem bryr sig? För Vin Diesel är råsexig. Han ser ut som en apa med potatisnäsa; han har fula tatueringar och alldeles för stora muskler och när han ska vara känslig har han ofta en förvirrad min som han har snott av Keanu Reeves. Det spelar ingen roll. Han är så karismatisk att de har lagt in en onödig sexscen i filmen bara för att få av honom kläderna. Nån slags ung Bruce Willis för vår generation, utan det eviga why me-gnället. Snarare motsatsen, eftersom Vin Diesel hela tiden ger intryck av att också själv tycka att han är väldigt cool. Det är nog inte för intrigen man ska se den här rullen. Typ så här är det: den nyvärvade agenten XXX åker till Prag där skådisarna är billigare och ser ut som riktiga människor. Han nästlar sig in hos de onda ex-ryssarna (vad nu det kan tänkas vara) Anarchy 99, som mest festar på Farliga Klubben men "ingen vet vad som försiggår OM DAGARNA!" Duh.. Organisationer med sådana namn och tillgång till källarvalv under slott utvecklar alltid massförstörelsevapen. Som typer hör brottslingarna, okej, alla i filmen, hemma i den billigare delen av videoaffären i min förort. De flesta skådisarna verkar osannolikt nog överkvalificerade för sina roller, till och med Vin Diesel, som kompenserar med några extra gutturala testosteronfniss. Jackson blänger och råmar fraser som "Walk with me " och "There 's always a girl ". I det här fallet 90-talets screamqueen Asia Argento, vars plutiga prestation endast underträffas av den chockerande brytningen. Under filmens gång utvecklas [I]XXX[/I] från självständig extreme-sports-kosmopolit till motvillig patriot, vilket man kan se som manusets ideologiska misslyckande, eller välja att ignorera till förmån för snabba fordon och skön lavin-snowboarding.