Sedan Avengers: Endgame har Marvel haft svårt att hitta fotfäste. Längre finns det inte någon tydlig riktning för följetången, och känslan är att studion testar sig fram för att se vad som funkar - vilket känns oproffsigt för en väletablerad multimedia franchise. Det är en bergochdalbana av varierande kvalité, med höga toppar, men också väldigt djupa dalar. Senaste tillskottet, The Marvels, är backen uppför bergochdalbanan. Långt ifrån det bästa, men bör heller inte beblandas med seriens värsta snedsteg.
I filmen måste superhjältarna Carol Danvers, Monica Rambeau och Kamala Khan samarbeta eftersom de byter plats så fort någon av dem använder sina krafter. Platsbytet är en kreativ idé, och tillåter genomtänkt koreografi i actionscenerna. Det är också ett bra sätt att samla titeltrion, som spelar av varandra väl. Brie Larson gör sin bästa insats hittills som den stoiska Carol Danvers (Captain Marvel), medan Iman Vellani stjäl showen som den charmige Kamala Khan (Miss Marvel), ett starkt tillskott till Marvel universumet som jag hoppas och tror kommer dyka upp i fler projekt framöver. Skurken är en ganska standard Marvel-bov, men Zawe Ashton lyfter sin karaktär med passionerat minspel och kraftfull närvaro, vilket gör kampen mellan henne och hjältarna engagerande.
Även fast karaktärerna är kul och skådisarna gör ett anständigt jobb är The Marvels en generisk berättelse, vars händelseförlopp är otroligt förutsägbart - speciellt för den som sett en och annan superhjältefilm de senaste 20 åren. Nia DaCosta är en skicklig regissör, men likt andra Marvel produktioner känns hennes vision översköljd av studiopreferenser, vilket tar ifrån filmens integritet. Det finns glimtar av en nyskapande actionkomedi bakom lager av påfrestande specialeffekter och klyschiga troper, men trots försök lyckas inte The Marvels vara mer än förväntat.
