Inte för att jag håller på den klubben, men som anglofil och vän av engelsk fotboll, hittar jag givetvis ett försonande drag i att Robert Carlyle filmen igenom går klädd i Liverpools röda tröja och att filmens final utspelar sig på klassiska Anfield Road - i en exekutivbox - medan toppmötet Liverpool - Manchester United pågår nedanför dem.
Men ungefär där upphör de förmildrande omständigheterna. I övrigt är detta en medioker actionhistoria med anmärkningsvärt svagt manus. Som öppningsscenen. Vi får se Samuel L. Jackson tända en joint 1971, men olyckligtvis möter han en polis. Denna lilla incident, som sannolikt hände halva Kalifornien minst en gång i veckan på den tiden, ska av olika skäl bära skuld för hela den slabbiga action vi serveras den närmaste en och en halva timmen.
Nix, det fungerar inte. Vi köper inte att hans kemistkarriär gick upp i rök och att han därför blev pillertrillare i den undre världen.
Hur som helst, detta påstås, och 30 år senare tycker Samuel L. Jackson det är dags att lägga av med sin verksamhet, varför han spränger sin arbetsgivare, mafioson The Lizard, spelad av Meat Loaf, och hela dennes anhang, i luften. Sen tar han nästa plan till England där han ska sälja sin hemliga superdrog för 20 miljoner dollar.
Hong Kong-regissören Ronny Yu, med en föga imponerande meritlista, äger olyckligtvis inte någon talang för att höja värdet på tillställningen. Han uppvisar istället en provocerande fantasilös och trist popvideoestetik - vi får inte se något som vi inte sett förut.
Förstås, det skulle vara de äckliga bajsscenerna då, där Jackson lurar på några pantade skinheads ett effektfullt piller. Men, utan att vara vare sig snobbig eller pryd, så hade jag nog överlevt utan dem.
51st State
Skådespelare:
Regi:
