Mel Gibson

The Passion of the Christ

Med all hype och hysteri som föregått [I]The Passion of the Christ[/I] blir själva filmen i sig något av ett antiklimax. Visst, det känns helt naturligt och logiskt att den gode Mel blev den förste som gjorde en utstuderad gore-version av Jesu lidande, men i övrigt finns det knappast något nytt eller ens intressant med Gibsons tolkning. Tvärtom. Den uppmärksammade realismen stannar vid öppna kötti

Signs

M Night Shyamalan har snabbt blivit en formidabel kassako i Hollywood. Efter det stora genombrottet med [I]Sjätte sinnet[/I] har han skapat sig en nisch med sin egna stil inom skräckfilmen, där han aldrig fastnar i genrefilmens ironiska grepp eller i specialeffekternas digitala onani. I stället är Shyamalans filmer nästan klassiska - bilder, tystnader och atmosfärer manipulerar publiken och skapar

We Were Soldiers

Inte anade jag att det fanns en vinkel till. Att det gick att göra en Vietnamfilm till. Men det gick - och här är den. En för all del hedervärd film, tillägnad alla de överlevande och de döda nere i Sydostasien - där man utelämnar politik, våldtäkter och hallucinationer. En film där man uppmärksammar de som kämpade för sitt land och deras kvinnor som i många fall väntade förgäves där hemma. Men m

Vad kvinnor vill ha

Mel Gibson spelar Nick Marshall, en riktig karlakarl - i alla fall om han får komma med omdömet själv. Han är en oförbätterlig kvinnotjusare och på den reklambyrå han arbetar är hans specialitet kampanjer med bilder på bikinibrudar. Hela hans världsbild råkar givetvis i gungning när han får en kvinnlig chef - som dessutom vill att byrån ska jobba mer med rena kvinnoprodukter. I ett desperat förs

Patrioten

Bara kombinationen av regissören Roland Emerich ([I]Independence Day[/I]) och manusförfattaren Robert Rodat ([I]Rädda menige Ryan[/I]) ger en tydlig och rättvis fingervisning av vad man som åskådare kan förvänta sig av Patrioten. Från första till sista bildrutan för Emmerich oss med fast hand in i vad man bara kan kalla en klassisk äventyrsfilm, lite som en filmvariant av ett nummer av serietidn

Dödligt vapen 4

Att hävda att en film som har en siffran efter titeln bara är enmallprodukt, en massproducerad onyttighet, är naturligtvis ett lika vågatuttalande som att säga att påven är katolik, men männen bakom Dödligt vapen4 har sannerligen inte ansträngt sig för att skapa ett slagfärdigt verk. Enligt devisen "ändra aldrig i ett vinnande lag" bygger fyran så till denmilda grad på dramaturgiska och dialogmäs

Payback

Payback är en sådan där film där männen får grava ryckningar i ansiktet av att behöva be en kvinna om hjälp. En sådan där film som inleds med James Browns "It's a man's world" och slutar med att den fårade antihjälten väser "Just drive, baby" och kör iväg i natten i sällskap med sin dam, alltmedan hans berättarröst deklarerar något i stil med: "Så vi åkte till Kanada för att käka frukost, och hon

Sammansvärjningen

Känner du dig tvingad att regelbundet införskaffa ett exemplar av Räddaren i nöden? Då heter du förmodligen Mel Gibson, och är upptagen med att spela en paranoid taxichaufför som heter Jerry. I bland fäktas du med fasansfulla minnen; splittrade och snabbt förbidundrande montage av bland annat Snurre Sprätt, eldsvådor och obehagliga basljud. Dina plågoandar förkroppsligar sig emellanåt i den skalli

Ransom

Härmed är julens största hot mot det amerikanska patriarkatet skådat: Lili Taylor. I juldagspremiären I Shot Andy Warhol gör hon Valeriana Solanas, kvinnan som förutom alltså att skjuta popkonstens överguru även predikade att den enda goda mannen var en död sådan. I Ransom bildar hon par med en sociopatisk polis och kidnappar en pojke vars pappa Tom Mullen (Mel Gibson) byggt sig en förmögenhet