"Imponerande dokumentärserie som smular sönder den vita historieskrivningen", skriver Nöjesguidens tv-redaktör.
Josh Hartnett
TV-recension: Penny Dreadful
Jimmy Håkansson ser ett gotiskt monsterkalas som, trots tveksamheter, verkar ha täckning för sina pretentioner.
Lucky number SlevinJosh Hartnett är Slevin, en patologiskt självsäker ung man... |
Brottsplats HollywoodLos Angeles, eller som man ofta slarvigt sammanfattar - till exempel i den här filmen - "Hollywood", är en stad så osannolik att man måste vistas där ganska ofta för att fatta att det är på riktigt. Att det är en helt naturlig sak att poliser parallellt med sitt uppdrag drömmer om att bli skådespelare och under utryckning uruselt reciterar ur [I]Linje lusta[/I]. Eller är yogainstruktör, husmäklare |
40 Days and 40 NightsAnslaget är redan från början "OK, indiefilm", Beck-aktig musik och spelplats San Fransisco - det är som ni vet där eller i Seattle eller Austin sådana här historier ska utspela sig: Coola 20-nåntings har livskris och pratar mycket och är jättesnygga hela tiden. Eftersom Winona Ryder numera är ute ur leken på grund av snattning och ålder träder istället galet söta Shannyn Sossamon in på den samtid |
Black Hawk Down[I]Black Hawk Down[/I] är en seriös krigsfilm. En sån där ingen av soldaterna klär av sig för att flexa med musklerna. Inte ens Josh Hartnett. Det får mig att inse hur de flesta krigsfilmer egentligen handlar om annat än jobbiga krig. Normalt är det vältränade brutala killar i solkiga Die Hard-linnen som övar inför en prövning som kommer att utmana deras lydnad, uthållighet och lojalitet. Normalt |
Pearl HarborDet är förstås med vissa förutfattade meningar man går och ser en film som [I]Pearl Harbor[/I]. Filmen har redan innan den svenska premiären hudflängts av amerikanska och brittiska recensenter, och dessutom förorsakat chefsbyten på Disneys filmbolag Buena Vista. Till detta läggs att männen bakom filmen, regissören Michael Bay och producenten Jerry Bruckheimer, tidigare gett världen känsligt och s |
Virgin Suicides
Vi befinner oss i välansade förortskvarter, mitt i amerikanskt 70-tal och vi möter familjen Lisbon. Eller kanske, rättare sagt, vi tjuvkikar. Vi håller koll på, skvallrar och spekulerar om den försagde pappan (James Woods), den lite bittra och tillsnörpta mamman (favoriten Kathleen Turner) och framför allt så punktmarke
Here on EarthDen klassiska snyftaren är en tragiskt eftersatt genre. [I]Beaches[/I], [I]For the Boys[/I] och [I]Ömhetsbevis[/I] - hur många av de senaste årens filmer kan mäta sig med dem i sentimentalitet och antal deciliter tåravsöndring. När kände man senast på allvar paniken när ljuset går upp lite för tidigt i salongen, innan man hunnit rätta till anletsdragen, eller torka bort mascararänderna på sin geno |
The FacultyOm du tänker dig ett slags bisarr blandning mellan prudentlig collegefilm, skräckfilm med 40 år på nacken och burleskt, humoristiskt Peter Jackson-slem (mannen bakom de fantastiska filmerna [I]Bad Taste[/I] och [I]Braindead[/I]), så har du landat nära essensen av [I]The Faculty[/I]. Redan anslaget och grafiken antyder att det är stor nostalgi i antågande.
Vi rör oss i sanslöst nedslitna skolkor |
