Penny Dreadful har med viss rättvisa kallats för en The League of Extraordinary Gentlemen med monster. Alan Moores gentlemannaliga var en litterär mash-up som blandade karaktärer farån En världsomsegling under havet och Kung Salomos skatt med litterära referenser från både Franz Kafka och Nalle Puh. John Logans (Gladiator, Skyfall) Penny Dreadful är ett snaskigt gorekalas där alla tänkbara monster från den gotiska litteraturen står på VIP-listan. Dorian Grey minglar med Viktor Frankenstein, Jack The Ripper, mumiemonster och dina obligatoriska tv-vampyrer. Det är en stundtals högtravande historia som till skillnad från sitt lättsamma monstersyskon Sleepy Hollow tar sig på lite för stort allvar. Men Penny Dreadful är också en serie som, efter tre avsnitt, verkar ha täckning för sina pretentioner.
Det är lätt att avfärda Dreadful som ännu en ytlig serie om monster, vampyrer och (eventuellt) varulvar. Men det blir allt mer påtagligt att temat är evigt liv (om de som strävar efter det och de som har förbannats med det) och det eviga livets ständiga kompanjon: sorg. I tredje avsnittet får vi följa en av seriens starkaste plottar, den om Frankensteins monster. Monstret brottas med sin egen natur och längtan efter kärleken, om han ens är värd att älskas. För seriens ensamme manusförfattare, John Logan, är Frankensteinhistorien en metafor för att växa upp med och till slut bli till freds med sin egen homosexualitet. I Logans händer blir de skräckinjagande varelserna en symbol för de utstötta. Och ju djupare vi stiger ned i denna tankevärld desto svårare blir det att skilja monstret från människan.
Penny Dreadful finns tillgänglig på HBO Nordic.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2014.
