Anslaget är redan från början "OK, indiefilm", Beck-aktig musik och spelplats San Fransisco - det är som ni vet där eller i Seattle eller Austin sådana här historier ska utspela sig: Coola 20-nåntings har livskris och pratar mycket och är jättesnygga hela tiden. Eftersom Winona Ryder numera är ute ur leken på grund av snattning och ålder träder istället galet söta Shannyn Sossamon in på den samtida bioscenen för jämnårigas identifikation eller mest djupa avund.
Men hon har bara birollen.
Det här är Josh Hartnetts film. Nya Hollywood-hunken nummer 1, som till skillnad från andra heartthrobs är omöjlig att reta upp sig på. Läste ordet idag, om honom, i en amerikansk tidning och kom på vad det var - han är "soulful". Killen har känsla och den vibrerar ut från filmduken rakt in i din mage. Han berör en som få andra som utnämns till nästa Brad Pitt eller Leonardo di Caprio, och trots att Hartnett har gått sju månader i en av USA:s mest prestigefyllda teaterskolor och målar tavlor på fritiden kommer han professionellt aldrig i närheten av den pretentiösa hopplöshet som alltid drabbar en med såna som Ethan Hawke.
Således kan Josh Hartnett spela det mesta och komma undan med det, från Sofia Coppolas credindierulle [I]Virgin Suicides[/I] via supersvenniga andra världskrigeteposet [I]Pearl Harbour[/I] till riktigt krigshelvetiska [I]Black Hawk Down[/I] och så den här, trivsamma och välgjorda [I]40 Days and 40 Nights[/I]. Ledordet är upprepad charm och det hela handlar om webbdesignern Matt Sullivan, som efter att hans drömbrud lämnat honom försöker döva sin ångest genom att betäcka så många läckra kvinnofolk som möjligt. Men det enda han upplever - bokstavligen - är att taket rämnar och ett stort svart hål uppenbarar sig. En ganska tydlig bild av vanligt manligt martyrskap. Till slut tröttnar han och tar ett heligt löfte på 40 dagar och 40 nätters avhållsamhet från s-e-x. Något som inte ens hans bror, den katolska prästen, har någon förståelse för. Matts odräglige rumskamrat och överspända arbetskamrater sätter genast upp en vadslagningswebbsite om vilken dag Matt kommer ge vika. Men han är ståndaktig (sorry). Tills den dag Erica (Sossamon) dyker upp på samma tvättomat...
Ja, ni hör ju att det är lite fånigt men tack vare Hartnetts närvaro och osentimental regi känns filmen modern utan att vara flåsig och den är vansinnigt romantisk. Hartnett och Sossamon har verkligt tycke och fint, naturligt samspel.
Orkidésexet försöker jag däremot glömma.
Eh, alltså, hrm, öööhhh... När Matt inte får sexa loss med sin kropp visar han sig vara en uppfinningsrik kille med fingerkänsla för botaniken.
Stackars den kille som försökte det på mig.
[I]Premiär 19 april.[/I]
Skådespelare:
Regi:
