På tre filmer har regissören Anders Nilsson gått från habil till debil svensk action. Symptomen på förfallet syns redan på affischens tagline, den troligtvis sämsta någonsin inom svensk filmhistoria.
"En hel världsdel håller på att stjälas".
Säg det högt för dig själv. Utan att skämmas. Jag lovar, det låter inte bättre när det sägs om och om igen i själva filmen, inte ens på andra språk än sven
Jakob Eklund
Om jag vänder mig om
Ibland funderar jag på vad framtidens historiker kommer att dra för slutsatser om det svenska samhället utifrån filmproduktionen år 2003. Att 90% av befolkningen bodde i småstäder i västra götaland? Att alla ständigt var glada, eftersom det enbart producerades komedier? Att Kjell Berqvist var sin tids mansideal?
Om ma
Noll toleransInledningen är faktiskt en nagelbitare. En vansinnesjakt i bil, suggestiva kryssklipp och ett hätskt pådrivande ljudspår. Därefter ett dramatiskt klimax där Jakob Eklunds kriminalare skjuter ner en av två rånmördare. Den andre undkommer.
Thrillergudarna ska veta att jag efter detta höll alla möjliga tummar i förhoppning att resten av filmen skulle hålla vad det uppfriskande anslaget lovade. Vi |
Dödlig driftDet är utom allt tvivel så att Rolf Börjlind i sin regidebut inte avsett att vara vad vi brukar kalla spekulativ i sin våldsskildring. [I]Dödlig drift[/I] är i sin genre en löjligt långsam film, som dessutom gör vad den kan för att undvika att placera allt äckel den skildrar i närbild. De våldtagna kvinnorna exploateras inte så som man skulle kunna förvänta sig, inte ett bröst i sikte. Väl så lång |
Selma & Johanna - en roadmovieEn av det senaste decenniets mest slitna och överskattade genrer är road-movien. Alltför många regissörer har trott att har man bara en resa -- en början, en eventuell mitt och någonting som påminner om ett slut -- ja, då skriver manuset sig själv under just resans och filmens gång. Den amerikanska independent-filmen svämmade i början av 90-talet över av road-movies och i den svenska filmhistorien |
Att stjäla en tjuvIngen tvekan om saken, Clas Lindberg är en av våra mest intressanta regissörer. Hans fem år gamla Underjordens hemlighet, Pariserhjulet från 1993 och denna juldagspremiär är alla filmer som, trots sina vitt skilda intriger, är sammanlänkade av ett personligt tilltal.
I mer högtidliga omständigheter skulle man kunna behäfta Lindberg med epitetet Auteur.Hans berättelser utspelar sig nämligen allt |
Sånt är livetJag har alltid stått helt främmande inför dösnacket att Colin Nutley skulle vara någon slags expert på svenskheten; att han bättre än "till och med oss svenskar" (hua) skulle kunna sätta fingret på det typiska för vår tid och vårt land.Ärligt talat: Kan ni hitta något nytt i Nutleys sätt att skildra stadshotell, dansband, sill och nubbe, svensk sommar, lumparlivet, bonnalandet, snipiga käringar oc |
