Den tredje vågen

På tre filmer har regissören Anders Nilsson gått från habil till debil svensk action. Symptomen på förfallet syns redan på affischens tagline, den troligtvis sämsta någonsin inom svensk filmhistoria. "En hel världsdel håller på att stjälas". Säg det högt för dig själv. Utan att skämmas. Jag lovar, det låter inte bättre när det sägs om och om igen i själva filmen, inte ens på andra språk än svenska. Det sparas alltså varken på konspirationsteorier eller euro-action i denna tredje, och troligtvis sista, film om snuten Johan Falk. Trilogins huvudperson har i den här filmen blivit ordentligt cynisk och bitter, och frågan är om inte både Falk och filmens regissör visar tendenser på rena boarderlinebeteenden. Inte så mycket på grund av vad de säger, utan sättet som de säger det på. En utstrålning av sanningssägare-på-gränsen-till-rättshaverist som blir rätt tröttande i längden. Tonen slås an redan i filmens rekordlånga introduktion, där den föreläsande attityden dessutom förstärks av den orafflande iscensättningen - en presskonferens. Här målas en dyster bild av Europas framtid upp. En värld där den organiserade brottsligheten stärker sina positioner genom att ta över företag, tvätta pengar genom komplicerade affärer - och på sikt underminera hela samhällsbygget. I pressmaterialet kan man läsa om det omfattande research-arbete som regissören/manusförfattaren Anders Nilsson och producenten/medförfattaren Joakim Hansson gjort. Om deras tolkning av materialet stämmer är omöjligt att säga, däremot har jag svårt att tänka mig något sämre sätt att förmedla sina kunskaper på än genom en film som [I]Den tredje vågen[/I]. Inramningen till actionberättelsen är visserligen både faktastinn och intrikat - och lyckas dessutom fånga upp en del av tidsandans globaliseringsrädsla. Men lösningen på det paneuropeiska dilemma man målar upp visar sig i slutländan ändå vara att en svensk snut tar tag i problemet under sitt besök med familjen i Holland. Eller som Johan Falk själv uttrycker det i en av sina kärnfulla repliker - "Jag tänker sätta stopp för det här nu!" Och jovisst, med några mobiltelefoner och videokameror kan man slå hela europas polis-makt på fingrarna. Nilssons hemvävda actionestetik känns lite bortkommen (jag tror det rätta ordet är bonnig) i sin nya internationella miljö. Kolla gärna in hur den holländska coffee-shopen är hopplöst lik en mellansvensk pizzeria. Räkna hur många gånger den skäggige torpeden säger "Merde!" Och lägg märke till den finurliga smygreklamen för Eurocard. Ska man nu ta sig an ett problem som omfattar "en hel världsdel" får man gärna vara lite världsvan. Att vara så bitter över att inte fått någon hjälp av Göteborgspolisen att man skriver om det i eftertexterna, hjälper tyvärr inte upp mitt sviktande förtroende för herr Nilssons konspirationsteorier.