Att stjäla en tjuv

Ingen tvekan om saken, Clas Lindberg är en av våra mest intressanta regissörer. Hans fem år gamla Underjordens hemlighet, Pariserhjulet från 1993 och denna juldagspremiär är alla filmer som, trots sina vitt skilda intriger, är sammanlänkade av ett personligt tilltal. I mer högtidliga omständigheter skulle man kunna behäfta Lindberg med epitetet Auteur.Hans berättelser utspelar sig nämligen alltid strax bakom, under eller utanför den tid och det rum vi är vana att skåda på film. Lindberg bygger små samhällen i det stora, om det så är i sjukhuskulvertar eller gamla hyreshus, där hans noggrannt utvalda, och oftast mycket välspelande, skådespelare gör karaktärer som nästan skulle kunna vara någon du känner, om det bara inte vore för den där lilla detaljen som gör dem bisarra och/eller behjärtansvärda. En skulle kunna sälja sin själ för ett Pariserhjul och en annan sniffar på damunderkläder. Många av ovanstående lovord gäller även för denna fars där Robert Gustafsson gör småtjuven som bryter sig in i ett av stadens bostadsrättshus, bebott av en samling hysteriska Svenssons, och sedan kämpar resten av filmen för att ta sig ut. Men detta är ändå, tyvärr, inte alls lika fyndigt eller livfullt som den lysande Pariserhjulet. Livligt är det däremot, det springs och skriks i trappor och det är aldrig långt till ett fysiskt gag av klassiskt snitt i Thor Modéens ära, men vi tillåts alltför sällan landa i någon av de udda figurerna. Precis som i en fars. Men besvikelsen finns där ändå. Speciellt hos den del av publiken som inte finner en kväll på Folkan vara höjden av lycka. Manusets grundidé är god, regissören bevisat begåvad, Gustafsson fäktar med armarna i sedvanlig frenesi och resten av den namnkunniga ensemblen gör i sämsta fall ett habilt hantverk. Varför då gömma sig bakom titeln till en utdöd filmgenre? Det fanns mycket mer att vinna ur denna berättelses oheliga korsning av Roman Polanskis Hyresgästen och Akta dig för Hajen, Dante!.Det enda i denna annars patinerade historia som avslöjar att vi nu skriver 1996 är produktplaceringen, en oerhört störande och klantigt genomförd sådan (som först tedde sig som en parodi på nämnda företeelse). Hur mycket betalade Expressen? Och Mer? Och Duracell? Och Sparbanken? Och...?