Jag hade föreställt mig att X-Men-filmerna precis som serietidningarna...
Ian McKellen
Sagan om konungens återkomstJo. Det blir ett lyckligt slut på Peter Jacksons steroidremix av Johnny, Ronny och Reuel Tolkiens saga. Ringen plumsar ner i lavan. Hobbit-folket räddar världen. Fåglar sjunger. Den brinnande vaginans terrorvälde mosas i grind. Det erbjuds till och med några tillfällen att fälla en liten tår (ledsen om jag råkade berätta för mycket).
Och, javisst, spetsiga öron är ganska larvigt. Men att påpeka n |
Sagan om de två tornenMer av allt, är stridsropet inför den andra delen om Frodos resa in i mörkret. Med det menas fler krystade kärleksscener, mer högtravande fantasylingo och fler datoranimerade huvudpersoner. Allt det uppvägs dock av otroliga masscener och ett så storslaget episkt berättande att man är helt utmattad efter den nästan tre timmar långa sittningen. |
Sagan om Ringen
Att Peter Jackson ens vågar är ett mysterium. Att försöka sig på en filmatisering av professor Tolkiens bestsellersaga - och dessutom förmå Time Warner-koncernen att hosta upp tre miljarder spänn för detta ändamål - är ett åtagande av ren kamikazekaraktär. Risken att en spelfilm om godmodiga hobbits som med hjälp av en
X-MenX-Men som serietidning har aldrig fått sitt stora genombrott i Sverige. Det finns en liten hängiven skara entusiaster som håller liv i tidningarna, vare sig de hetat [I]X-männen[/I], [I]X:en[/I] eller [I]X-Men[/I] (de har nämligen lagts ner med jämna mellanrum), men för den stora massan är filmen den första introduktionen.
I USA är [I]X-men[/I] däremot gigantiska, de introducerades redan 1963 oc |
SommardådFilmen Sommardåd är betydligt beskedligare än Steven Kings romanförlaga. Många av de otäckaste sekvenserna har försvunnit på vägen till vita duken och filmmediets relativt begränsade psykologiska möjligheter har gjort huvudkaraktären Kurt Dussander (Ian McKellan) karikatyrisk och alltför endimensionell - han ska representera nazismen, men skulle egentligen ha platsat som "onding" i vilken b-skräck |
Gods and MonstersI filmen om regissören James Whales liv är det varken hans mest kända filmfigur, Frankensteins monster, han själv eller den synnerligen välspelande huvudrollsinnehavaren Ian McKellen som är filmens egentliga behållning. I den absoluta medelpunkten för mitt intresse hamnar istället Lynn Redgrave, syster till den mer kända Vanessa, eller snarare hennes tolkning av Whales husa Hannah.
Kvinnan for |
Bent[I]Bent[/I] bygger på den uppmärksammade teaterpjäsen med samma namn om nazidiktaturens förföljelse av homosexuella. Ett angeläget ämne och en hyllad pjäs, men tyvärr lyckas filmversionen inte leva upp till de skapade förväntningarna. Främst därför att varken manusförfattare eller regissör har kunnat skära sig loss från ursprungets teatertext; filmen har blivit en förlängning av en scenföreställni |
Richard IIIEftersom Richard III är den första i raden av Shakespeare-filmatiseringar som dyker upp på biodukarna inom det närmsta året undrar man om det är ett tecken på den stora dramatikerns odödlighet, eller bara idébrist hos vinstlystna producenter som sneglar på framgångarna med t ex Mycket väsen för ingenting. Att Kenneth "Olivier" Branagh måste göra sin egen Hamlet kan man väl förstå. Men de andra? Är |
