Harvey Keitel och Michael Caine briljerar som småbarnsliga pensionärer i italienaren Paulo Sorrentinos andra engelskspråkiga film.
Harvey Keitel
När hjärtat blir varmtTänk er att en, säg, tibetansk författare flyttar till Österlen. |
Little NickyAdam Sandler är duktigt het i USA och blir erbjuden det ena feta kontraktet efter det andra. Han skriver, producerar och agerar i publiksuccé efter publiksuccé - och det är ingen slump att Sandlers framgångar sammanfaller med en våg av olika varianter av äckelhumor som till exempel i [I]American Pie[/I] eller [I]Scary Movie[/I].
I [I]Little Nicky[/I] spelar han rollen som Satans yngste son Nick |
U-571Varje recension av en ubåtsfilm börjar med samma mening: Det här är ingen [I]Das Boot[/I].
Skälet till detta är mycket enkelt. Att straffa Wolfgang Petersens dieselindränkta och klaustrofobiska klassiker låter sig inte göras hur lätt som helst.
Men [I]U-571[/I] gör ett seriöst försök. Och det intressanta är att den krokar i [I]Das Boot[/I] - det här är också norra Atlanten och andra världskri |
Holy Smoke
Efter finstämda och allvarsamma lekar som [I]Pianot[/I] och [I]Porträtt av en dam,[/I] har Jane Campion sökt sig tillbaka till, och förbi, de bildliga excesserna och vardagsfantasierna från långfilmsdebuten [I]Sweetie. Holy Smoke[/I] är en film som kommer att väcka blandade känslor. Det finns inget smygfegt, inget ursäk
From Dusk till DawnArbetssituationen före respektive efter Pulp Fiction (1994) torde, i en mild underdrift, te sig kontrastrik för Quentin Tarantino. Effekterna av hans vunna renommé har emellertid aldrig framstått så grafiskt tydliga som när vi tittar på From dusk till dawn. Det råder nämligen ingen tvekan om följande: Detta manus, alltså skrivet av Tarantino, skulle aldrig ha fått grönt ljus för tre år sedan. Så ä |
Odysseus blickI ett av mina filmlexikon hittar man den 60-årige, grekiske regissören Theo Angelopoulos mellan Julie Andrews och Ann-Margret. Filmvärlden är stor, här finns plats för många. Men mästarna är få, och de flesta i dag antingen döda eller i en ålder att de kunde varit farsa till Angelopoulos; Kurosawa, Bresson, Antonioni, Bergman. Scorsese och Yimou är juniorer i sammanhanget och nog är det ironiskt a |
Clockers
Man behöver inte heta Spike Lee och vara notoriskt paranoid för att våga påstå att etablissemanget helst inte tar i honom med tång. Två Oscars-nomineringar så här långt (båda för Malcolm X) men ingen statyett. Bredvid Martin Scorsese torde han vara den mest förbigångna bildbegåvningen vid den årliga utdelningen.
DetCop Land
Ingen med det minsta intresse för film kan väl ha undgått att Cop Lands regissör James Mangold har förvandlat muskelberget Sylvester Stallone till en pluffsig teddybjörn. Trots denna vetskap är jag inte förberedd på den metamorfos som actionbroilern har genomgått för att gestalta den genomsnälle, men totalt ryggradslöse