Den israeliske regissören Ari Folman skrev historia på mer än ett sätt med Waltz with Bashir, ett chockskadat dokudrama om minnen av Libanonkriget. Det var första gången som ett animerat verk blev Oscarsnominerat för bästa utländska film, men med dess överskridande förskjutning – en känslomässig problematisering av dokumentära autenticitetskomplex – skulle den ha platsat i flera andra kategorier. Trots en ytlig makeover märks en själslig uppföljare i The Congress, en engelskspråkig filmatisering av en kortroman skriven av polske science fiction-författaren Stanislaw Lem.
Robin Wright spelar ”Robin Wright”, skådespelerskan från Princess Bride och Forrest Gump som numera är en 44-årig ensamstående mamma i en alternativ verklighet utan Netflix. Tårarna rinner längs hennes kinder i filmens öppningsscen – en närbild som tar avstånd i takt med hennes agents (Harvey Keitel) beskrivning av en fallen stjärna i en ungdomsbesatt industri. Filmstudion Miramount vill skanna och digitalisera hennes uttrycksregister och förvalta fritt efter smak och tycke.
Hon förbjuder dem att rollsätta hennes digitala skådespelarjag i förintelsefilmer och science fiction – en förnimmelse av det radikala skiftet som sker en trekvart in i filmen. 20 år in i framtiden deltar hon på en futuristkongress arrangerad av Miramount, belägen i en zon som via kemiska preparat övergår i animation, när plötsligt ett skott avlossas och hon finner sig instängd i ett hallucinogent fängelse.
Ibland väcks en bra idé i sömnen som ber om att skrivas upp innan den faller i glömska. En liknande känsla infinner sig här, men med skillnaden att den ensamma idén kommer i sällskap av en svamptrippad stormtrupp. Folmans hybrid är frustrerande innehållsrik och ju längre Wright kommer från verkligheten, desto oklarare blir också filmens fotfäste. Ändå går det inte att ignorera den profetiska försmaken av en framtida kultklassiker.
