När Spy bar tvingades stänga blev pointern Rasmus Elfström arbetslös. Nu jobbar han på Koh Phangan, som han beskriver som ”stans nya inneställe”.
För ett par år sedan hamnade jag på en restaurang i Moskva som var inredd som Krångliga krabban i Svampbob fyrkant. Det var Svampbob-målningar på väggarna. Servitörerna var utklädda till Svampbob. Till och med rätterna såg ut som karaktärer ur Svampbobs förlovade universum. Det var som att jag hade tagit lsd. Nästan lika överrumplad av intryck blir man när man träder in på restaurang Koh Phangan på Nybrogatan. På en sekund förflyttas man från Östermalm till en bargata i Thailand.
– När du kommer till Koh Phangan är det lite som att åka utomlands. Det är en helt annan miljö här. Det är billigaste biljetten till Thailand. Man kommer bort lite från vardagen, säger restaurangchefen Mattias Issa.
Här jobbar numera Rasmus Elfström, som fram till att pandemin slog till var pointer på Spy Bar. Nu är han mood manager och servitör.
– Jag tog det som en ofrivillig semester i två och en halv månad ungefär och gjorde på riktigt ingenting. Sedan började det krisa med pengarna. Och när man är arbetslös länge känner man sig värdelös. Det går ju inte. Man kan inte vara det.
Under en av de ofrivilligt lediga dagarna besökte Rasmus Koh Phangans restaurang på Södermalm. Där träffade han Mattias, som frågade om han ville börja jobba.
– Jag sa till honom att det är dags att sluta gå på a-kassa. Jag behövde lite personal när sommaren började. På söder har vi en lite större uteservering än vi har på Östermalm. Det blir nästan lika stort ute som inne. Då behöver man lite mer personal och Rasmus verkade inte ha någonting för sig.
Hur tycker du att det skiljer sig från att jobba på Spy bar?
– Det roliga är att det inte skiljer sig så mycket när det gäller festandet. För vi har kört lite fest nu, sittande fest så klart, men fortfarande bra drag. Klientelet har varit detsamma som det är här runt Stureplan i vanliga fall. Alla tycker det är så kul med ett miljöombyte. Oftast går alla till samma ställen hela tiden och ser samma saker. Nu har de fått upp ögonen för någonting nytt. Det har flugit som fan, säger Rasmus.
– Ja, så är det ju. Oftast har man ju ställen där man brukar vara när man går ut och festar. Spy bar, man är där borta vid Hell’s kitchen. Men när du kommer in här är det lite lampor, målningar, lite uv, lite neon. Allt lyser upp. Det blir lite häftigt att vara här också, säger Mattias.
Rasmus, du påstår ju att det här är Stockholms nya inneställe. Vad har du för belägg för det?
– Det tycker jag fan att jag kan stå för. Det är en snackis. Vi har fått hit samma klientel som på Spy bar. Det kommer influencers. Folk av kaliber, liksom. Nice folk.
Vilka då, till exempel?
– Johanna Nordström och Edvin Törnblom. Viktor Frisk har varit här mycket. Jag är dålig på namn, men samma klientel som Spy bar. Det är skitroligt. De är glada att det finns något nytt. När vi hade full moon party i lördags var det så mycket folk att jag fick pointa i dörren.
– Daniel Paris var här och firade sin födelsedag. Han var jättenöjd och glad. När vi går på stan är det mycket folk som säger ”Fan, vi har hört att grejen är att gå på Koh Phangan just nu”. Vi har haft otroligt mycket folk som vill komma in. Hade vi haft dubbelt så många sittplatser hade vi fyllt dem. Det har blivit på den nivån, säger Mattias.
– Telefonen börjar vibrera igen. Det är ganska skönt efter en lång radio silence. Nu vibrerar telefonen. Jag får nästan stånd, säger Rasmus.
På dagtid står maten i fokus på Koh Phangan. Men framåt tio på kvällen drar festen igång. Tanken är att utveckla festkonceptet genom att köra full moon party en gång i månaden framöver. Nästa gång blir den 29 augusti.
– Vi kommer köra lite olika teman varje gång så att man bygger upp en hype kring det. Nästa gång tror jag att det blir ett white party, säger Mattias.
– Kanske lite dansare. Dansare funkar inte på alla ställen. Det är ganska osvenskt. Det kan till och med bli lite tacky ibland. Men i den här miljön funkar det ganska bra. Det blir den här utomlandsfeelingen. Jag tror det kan gifta sig ganska bra. Plus att det inte är någonting vi ser så mycket. Jag tror det kan bli jävligt roligt, säger Rasmus.
På drinkmenyn finns så kallade ”buckets”. Eller vadå ”så kallade”? Det är 2020. Ni har varit utomlands. Ni har sett världen. Ni vet vad buckets är. Hinkar med sprit och energidryck och sugrör. Koh Phangan har två varianter. En försvenskad version med vodka och red bull, och en lite mer autentisk med mekong – thailändsk whisky, och lippo – thailändsk energidryck utan kolsyra. En bucket innehåller 35 centiliter sprit och kostar 795 kronor.
– Man kan vara fyra pers på en. Är man två blir man käpprak, säger Rasmus.
– Det är en halv flaska sprit. Det är ju vad det är. Sedan beror det på hur fort man dricker den också. Är man två stycken som dricker den på en timme är det väl inte hela världen. Men jag brukar säga att man ska vara tre-fyra personer. Slår man ut det så är det väl nio groggar, säger Mattias.
Vad äter man här om man vill verka som att man har koll? Jag antar att det inte är en pad thai och en starköl?
– Det är typ det de flesta tar. Men när folk kommer och käkar brukar jag rekommendera vårt barbecuekök. Vi har ett jättebra barbecuekök, där de grillar scampi med bläckfisk och blåmusslor och sådant där. Det tycker jag är en dunderrätt. Dessertmässigt tycker jag inte man ska vara rädd för att en friterad banan. Det är en rätt som har funnits i hundra år, men som fortfarande är så jävla god, säger Rasmus.
Vad spelar ni för musik?
– Musiken vi kör är sådan musik man vill höra. Vi krånglar inte till det med någon svår musik, säger Rasmus.
Det är Kung i baren?
– Ja, verkligen. Vi spelar det alla älskar. Vi har en skitbra hus-dj som heter Alex som är skitduktig på att känna av det. Med tanke på att vi är en restaurang och inte bara en klubb är det väldigt viktigt att anpassa sig till folket. Det lyckas han väldigt bra med.
– Och jag går in i min mood manager-roll. Jag går ut med shots och isfacklor. Jag är personal, så jag får vicka lite på höfterna när jag serverar. Det är jävligt kul.
Det är hit man ska gå om man vill se dig vicka på rumpan?
– Ja. Och jag vickar på rumpan bra. Jag har väldigt tighta byxor. Vita, tighta byxor. Det är sexigt. Men du kan skriva att jag dejtar nuförtiden. Inga killar får skriva till mig, säger Rasmus och skrattar.
Jag har hört att du ska bli mäklare nu också. Hur kommer det sig?
– Det har varit ett drömyrke ända sedan jag var liten. Mäklare och läkare.
Två yrken som rimmar.
– Exakt. Det har blivit att jag har hamnat i klubbvärlden. Och det är skitkul. Men nu när allting stannade upp på grund av corona fick jag tid att tänka. Då insåg jag att jag ville börja plugga. Jag kommer varva det med Koh Phangan. Så jag kommer köra helger här huvudsakligen och styra fest, men plugga på dagarna. Jag ska bli bäst i stan på att sälja lägenheter. Jag ska tjäna så mycket pengar att det ska skvätta. När jag går ska det rinna tusenlappar från mig. Så ska det vara.
Så snart kommer någon pointa in dig istället?
– Exakt.
