I februari ska Sveriges bästa musiker återigen hyllas på Grammisgalans scen, och nu står det klart vilka som har chans på priserna.
När nomineringarna avslöjades passade Karin Londré på att ställa ett par frågor till Erik Lundin, Duvchi och Cherrie, som alla kan plocka hem mer än ett pris.
Cherrie, nominerad i kategorierna Årets nykomling och Årets video.
Hallå, grattis till nomineringen i Årets nykomling!
– Tack, men jag är nog nästan gladare för Årets video. Tabanja-videon förtjänar verkligen det, för vad den representerar, för att det är min debutvideo och för att min vän Saga Berlin gjorde den med mig. Jag är ju väldigt glad för Årets nykomling också, såklart, men lite gladare för Årets video ändå.
Det har gått så sjukt fort för dig och du har bara släppt två låtar. Hur tar du dig vidare härifrån?
– Det är lugnt faktiskt, jag har jobbat i ett par år innan det här hände. Jag tar det inte som något stressigt. Jag vet att det är tidigt, men jag vet att jag förtjänar det här också.
Var du förvånad över nomineringarna?
– Extremt förvånad, av alla grejer jag tänkte skulle hända 2016 var Grammis inte en av dem. Det kom som en chock, men det är grym kul att de uppmärksammar vad jag gör.
Vem vill du ge en Grammis?
– Leslie Tay. Han förtjänar det verkligen, folk vet inte om det men han har varit med och skrivit så många hits. Han är inblandad i sju nomineringar, två som är hans egna och sen är det andra grejer han haft med att göra. Han är ett musikaliskt geni.
Vad gör du 2016?
– Jag ska släppa album! Det är snart klart så det är asskönt. Nu är det bara att köra hårt.
Duvchi, eller Jens Duvsjö, nominerad i kategorierna Årets pop, Årets producent och Årets kompositör.
Vilken nominering är du mest nöjd med?
– Egentligen alla eftersom de väger tungt som fan allihopa. Och att de har att göra med nåt jag faktiskt gör känns ganska riktigt. Bra att det inte blev Årets kock eller Årets simmare eller nåt.
Klarade du någonsin ditt eget spel?
– Nej.
Det var verkligen svinsvårt.
– Ja, jag vet. Det sjuka är att väldigt många klarade det. Jag hade kompisar som satt bredvid mig och klarade det. Det fick mig att känna mig ganska dålig på spelet.
Erik Lundin, nominerad i kategorierna Årets hiphop/soul och Årets textförfattare.
Vad tänkte du när du fick reda på att du var nominerad?
– Det blev lite bakvänt för jag blev nominerad till Årets hiphop först, vilket inte är en besvikelse, såklart, men det jag ville bli nominerad för var Årets textförfattare. Det är det enda jag har brytt mig om de senaste åren. Så när min manager Babak berättade att jag var nominerad till Årets hiphop kände jag typ “Ja, nice! Oooch…?” Dagen efter fick jag reda på att jag blivit nominerad för texterna också.
Varför är det priset viktigast för dig?
– För jag tycker om språk så mycket, det är så viktigt för mig. I hiphopkategorin finns ingen förlorare, vem som än vinner den är värdig. Där känner jag inte så mycket tävlingsanda. Men textförfattare… vinner jag det priset så är jag klar. Då är jag färdig.
Blir firandet större om du tar hem textförfattare eller?
– Definitivt. Vad som händer efter det spelar ingen roll, faller jag ner och dör dagen efter spelar det ingen roll. Inte för att det är så viktigt med priser, jag står inte och faller med det. Det är egentligen bara någon som tycker. Men en stämpel är en stämpel, det är nåt du kan skriva på CV:t. Även om du vet att du är grym på ett jobb tar du ändå med lovord från din föredetta arbetsgivare till din nya, liksom. Vinner jag kommer mitt namn vara skrivet överallt. Jag kommer trycka upp en stämpel där det står att jag är Årets textförfattare. Alla ska veta om att jag vunnit.
När tror du Grammisgalan delar på hiphop och soul egentligen?
– Jag har önskat, hoppats och trott på det så länge… Silvana frågade en av de härifrån om det precis innan vi skulle gå upp på scen och jag cosignade. Såhär: om jag skulle vinna den kategorin, betyder det att jag är en bättre soulartist än Seinabo Sey? Det är ju helt sjukt. Men det kommer se ut såhär tills folk fattar att hiphop och soul, som kategorier, inte har något med varandra att göra.
Vad händer för dig nästa år?
– Jag har en skiss på vad jag vill åstadkomma musikmässigt och kommer hoppa in i studion, men framför allt vill jag inte gå miste om att leva i det här. Oavsett om jag vinner eller inte tänker jag leva och njuta av allt som jag krigat för så länge. Bara att jag sitter här och pratar med Nöjesguiden liksom, det hände inte för några år sen. Och jag är Grammisnominerad! Jag vill njuta av alla de här grejerna på vägen! Jag vill inte se tillbaka och känna att det var sjukt stort. Jag vill känna att det är sjukt stort medan det är sjukt stort.
Ni på RMH har ju plockat hem tretton nomineringar...
– Ja, det är helt grymt. Och jag känner mig lika delaktig i deras nomineringar som de är i mina. Vi kör alltid på ödmjukhet… Men inte idag, det här är för officiellt, det är för stort.
Läs också: "Om jag vinner tar jag emot mitt pris naken" – Joy, Silvana Imam och Little Jinder om P3 Guld-nomineringarna.
