Ibrahima Erik Lundin Banda. Minus Ibrahima. Minus Banda. Den som ger ut sin debut-EP Suedi idag, som vi tidigare känt under namnet Eboi, heter just nu bara Erik Lundin. Greta Thurfjell möter en rappare som är politisk vare sig han vill eller inte.
När Erik Lundin flänger in på RMH-kontoret, direkt från jobbet på förskola i Vällingby, har jag redan suttit där ett tag. Hunnit titta på alla industrichica stålgalgar och nakna glödlampor som pryder lokalen, tjuvlyssna på när RMH:s boss och pappa, Babak Azarmi, spelar upp en refräng från en osläppt låt med Silvana Imam. De fnissar åt att den är ”gubbig” – det är progglegenden Stefan Sundström som sjunger – men kallar låten för ”ett socialistanthem”. Det är en dryg vecka kvar tills Erik Lundins debut, den fem spår långa Suedi, kommer.
– Det är svårt att beskriva med ord. Det känns stort, det känns personligt, och det känns som början på något nytt. Jag har gästat folks grejer länge, hoppade in på dubstep ett tag, gjorde EDM-grejen, men det här känns som det första konkreta. Såhär har jag liksom alltid tänkt att min debut ska vara.
Trots att har Erik Lundin varit signad på RMH sen 2007 har han fram tills nu inte släppt något i helt egen regi. Jag frågar hur det kommer sig.
– Innehållet är taget ur min egen bakgrund, ur den aspekten hade EP:n kunnat komma närsomhelst. Det som har dröjt är det musikaliska. Jag började väldigt sent med musiken, och jag har velat gå igenom lattj-perioden som Adam [Tensta] och [Michel] Dida och många andra hade när de var yngre. Jag har nog behövt den tiden för att verkligen veta vad jag vill göra. Allt jag har hoppat på hittills har varit asfett, men mycket har varit upptrampad mark rent musikaliskt. Jag har följt efter andra. Men när jag träffade Mats [Norman som producerat EP:n, reds anm] gick jag från lättsam skrytrap till att verkligen börja tänka på innehållet. Min historia behöver berättas.
Men han är noga med att Erik Lundin inte är ett namnbyte per se.
– Eboi finns kvar. Men det här är på svenska, och jag vill att det ska följa med tänket bakom Suedi. I min födelseattest står det Erik Lundin. Bland annat. Jag vill kunna heta precis det jag heter, jag vill inte ursäkta att jag heter det, eller behöva förklara varför. Jag är inte adopterad, jag ser ut som jag gör, och jag heter Erik Lundin. Det ska inte behöva vara kontroversiellt.
Vad tror du att namnet Erik Lundin kommer att ge dig som artist?
– Folk kommer kunna ta det till sig på ett annat sätt.
Jag frågar om han hoppas på Jan Gradvall-effekten och får ett gapskratt till svar.
– Ja, precis. Jag pratar om samma saker som när jag körde på engelska, men folk lät det inte komma dem nära. Ändå kommer man att behöva en ordlista till Suedi för att förstå allt.
Vilka vill du ska lyssna på EP:n?
– Jag vet att ortenfolk gillar mig. Och det här är något som skickas runt från dator till dator i orten. Jag älskar sån rap, den talar till mig. Jag har inga gäster på EP:n, det är inte gjort för klubben, det finns inga hittar, jag vill bara att folk ska ta till sig det jag säger. Det viktigaste var att jag inte skulle kompromissa med språket. Jag skulle lätt kunna byta ut slangen och göra skivan nationell, men jag ville inte det. Så som jag rappar på låtarna pratar jag i verkligheten, jag har inte översatt något. Det här är inte menat för alla.
Jag påpekar att det å andra sidan är ganska PR-mässigt smart att döpa sin första singel till Annie Lööf om man vill ha uppmärksamhet för den.
– Jag trodde verkligen inte att hon skulle höra den. Jag skämtade om att vi var tvungna att skicka den till henne, men jag trodde inte att den faktiskt skulle nå fram.
Av personlig nyfikenhet undrar jag var hooken på det sista och bästa spåret på EP:n, Haffla, kommer ifrån. Det är en öronbedövande vacker melanesisk kör som påminner om den i refrängen på Lorentz Där dit vinden kommer, men om möjligt ännu snyggare.
– Det är Hans Zimmer, från filmen Thin Red Line. Jag hittade den för säkert fyra-fem år sen, och sen dess har jag alltid velat göra något med den. Han Lorentz hann före mig, men det var inte den biten jag helst ville ha. Den jag snodde är mycket bättre.
Hur kommer det sig att du vill berätta din historia just nu?
– Det har aldrig varit så aktuellt att berätta vår historia som nu. Det är värre än det var på nittiotalet – då drack skinnskallarna öl och jagade barnfamiljer. Den här gången är det organiserat. Och jag vill inte vara en politisk rappare, jag har aldrig haft det som ambition, men man tvingas till att bli det. Oavsett om man vill eller inte. 2015 är Suedi mycket mer aktuell än vad den hade varit 2007. Och ribban flyttas hela tiden. Om femtio år när man lyssnar på Suedi vill jag att man ska minnas.
Parallellt med Erik Lundin släpper också Elias och Madi Banja sina EP:s. Tillsammans bildar de EP-pojkarna.
