PNKSLM

Tillsammans med en föränderlig bandkonstellation i Malmö spelar Katja Nielsen och Anna Palmer skitförbannad punk. I titelspåret använder de allt från Frida Kahlo till Tonya Harding för att slå mot patriarkatet, och med låtar som His-Story Moves In Circles manifesterar de sin feministiska agenda.

När jag bodde i USA (japp, här kommer det igen..!) så hörde jag bandet Julia Brown (inte att förväxlas med artisten med samma namn) för första gången. Det var min soon to be-pojkvän som skickade låten Library till mig och jag tänkte: ingenting i världshistorien kommer någonsin slå det här. Det är svårt att förklara varför, och jag är ganska säker på att ca ingen annan känner så för dem.

Min bästis skickade Two man gang till mig på messenger när den precis hade släppts. Jag glömde lyssna för jag har otroligt svårt att ta emot tips och länkar (det är ett under att jag ens skriver om musik jag får skickad till mig). Så det gick några veckor av “har du lyssnat än?” innan hon aggressivt satte på låten på sin skruttiga iphone och ett knastrigt:

Vårat gäng är bara du och jag

Redan idén om ett kompromisslöst flerspråkigt garagepunkband i Stockholm är så cool att man knappt kan andas, och Sudakistan överträffar förväntningarna. På deras andra album har en del av truligheten och det obstinat spretiga slipts av när bandet lärt sig kontrollera sin superkraft, och här finns nyanseringar mot tyngre postpunk till exempel i Whiplash (där de för övrigt helt ogenerat snor en sirengitarr ur sin genres första mosebok Never Mind the Bollocks).