Marken ovanför Vasaparken är helig. Här finns en hemlig clownkyrkogård. Hit gick Bozo, Tonto och Ronalds pappa för att få sin sista vila back in the days. Vid utgrävningar har man hittat jättestora skor, lösnäsor och pruttkuddar som kunnat spåras tillbaks till yngre bronsåldern. Här ligger också Göteborgs, utan konkurrens, allra skojigaste restaurang, Skojarbacken. Här kan allt hända och det gör det. Du bör vara på humör och villig att ta på dig en lustig hatt när som helst under besöket. Att besöka Skojarbacken är som att komma hem till dina mor- eller farföräldrar. Eller kanske ett dödsbo. Väggarna är fulla av allehanda ”plotter” och ”skit”, och du upptäcker något nytt varje gång du kommer hit. Det kan handla om ett uppstoppat djur, en lösmustasch eller just en ny lustig hatt.
Maten på Skojarbacken är bra. Vällagad, men inte något som breddar horisonter och förändrar din bild av till exempel köttbullar, mos och pressgurka eller wallenbergare. Men det är inte meningen heller. Här ska du känna dig som hemma och njuta av stunden. På Skojarbacken är glädjen allra viktigast. Glädjen över att bara få finnas till och att få njuta av bra husmanskost till en relativt billig peng. Smolket i glädjebägaren är bristen på personal. Två personer ser till att de som sitter i baren har öl i glasen och att gästerna i den överfulla matsalen får den service man ska kräva. Det går sådär. Porslin står kvar på bordet lite för länge och att få en avslutande avec tar över tio minuter. Men eftersom vi lever i ett samhälle där Facebook allt mer tagit över kyrkans roll får vi redan samma kväll reda på att Skojarbacken söker ny personal. Det bådar gott inför framtiden.
