Det är inrett med mörkt trä och lite murrig känsla, knappt hörbar musik över ett "vuxet" sorl. Det är inte direkt ett ställe för kidz med z. Inga iPhone-pungar, utan mer mellanchefer, ett stort grabbgäng, lite norrmän och en och annan tjock man med Omega-klocka. Kino, tvärs över parkeringen utanför hade lika gärna kunnat ligga på månen.
Allt ser lite tacky ut, men det är med kärlek och det känns inte som ett färdigköpt koncept. De har en egen lager och en egen bitter som bryggs av Dugges i Mölndal och lagern är okej, varken mer eller mindre.
Vi beställer rätter från grillen, en gödkalvsentrécôte och en ryggbiff. Alla rätter serveras med en liten majskolv, grillad vitlök och lite wokade grönsaker, sedan har man ett antal såser att välja mellan och fyra varianter på potatis. Köttet är väl tillagat, även om gödkalven är underkryddad. Café de Paris-smöret vi har till lyfte rätten, men själva smöret är faktiskt rätt nasty. Det känns som att det är kryddat med någon form av texmex-mix. Ryggbiffen är väl tillagad och för varje snitt fylldes tallriken med blod och de små grönsakerna ser allt ledsnare och ledsnare ut. Det är mättande portioner, men det går inte att motstå den friterade camemberten med varma hjortron och friterad persilja. Det är lite kul med persiljan, men den tillför inte så mycket.
Beefeater Inn är ett charmigt ställe med ett bra ölutbud, som varieras ofta. Just nu serveras en vinter-ale från Oppigårdens som är väldigt trevlig. Att vi fick en liten mjölkkanna med vatten och sugrör till whiskeyn (de har ett väldigt stort utbud även där) är ett plus. Servicen är lite långsam, men har man gott sällskap är det inte något problem. Dessutom är det alltid nära till baren.
