Stans hetaste ställe just nu skulle kunna sammanfattas som tämligen oblygt. Enorma kristallkronor med vinrödaprismor hänger - förhoppningsvisväl fastskruvade - ovanför matgästernas sårbara hjässor. Handikapptoaletten bjuder på en smärre ljusshow; aldrig har man varit så sugen på att rocka loss i lite rullstolsdisco framför handfatet.
Nox fegar inte i någon rektal rädsla för att uppfattas som vulgär.
Tack vare denna oblyghet har Nox blivit en av Stockholms mycket få krogar som ger ett verkligt glassig intryck. Innergården är makalös,
men Östermalmskrögarna borde visa prov på samma civila olydnad som den eller de som ständigt saboterar den idiotiska vägbommen på Sibyllegatan. Det är förfärligt tråkigt att uteserveringarna ska behöva stänga klockan 22.00.
Nox har inte bara en spektakulär och glamourös lokal, utan även fyllt den med riktigt bra personal.
Nöjesguidens älskade nöjesförbättrare, den gladlynte sommelieren Micke Karis (Sturehof och tidigare även på Berns) fixar bland flaskorna och Per Charléz står i dörren.
Köket är inriktat på svensk och fransk husmanskost, och såväl kockar som servitriser gör sitt jobb galant. Skaldjursplankan är fantastisk, lammrostbiffen saftig, torsken med räkor och pepparrot är i klass med den som serveras på Teatergrillen. Allt är mycket bra, utom chokladmoussen som är tam som en klick laktosfri grädde.
Shit, vad vi kommer att hänga på Nox i sommar. Det enda som skulle kunna hindra oss är om publiken utvecklades till de dockers-muppar som av någon outgrundlig anledning ligger på lur och försöker överta Östermalm. Eller om det helt enkelt blir för trångt.
Kroppskontakten - även vid middagsborden - är (åtminstone från vår sida) ofrivillig och intensiv och får oss att fundera över huruvida bastuklubbslagen var så himla dum ändå.Stad:
Lokal:
