Reinkarnationen av Mistral har egentligen en hel del emot sig. Att öppna en dyr lyxrestaurang under en lågkonjunktur i en lokal som är allt annat än lättillgänglig geografisk kan knappast vara det enklaste projektet.Reinkarnationen av Mistral har egentligen en hel del emot sig. Att öppna en dyr lyxrestaurang under en lågkonjunktur i en lokal som är allt annat än lättillgänglig geografisk kan knappast vara det enklaste projektet. Trots detta är det nog få comebacker i Stockholm som har setts fram emot med lika hög förväntan. Nya Mistral innehåller, förutom lokalbytet, några andra nämnvärda förändringar. Till exempel finns inte bara avsmakningsmenyn i tre steg (800–1 200 kronor) utan en mindre à la carte har även införts. Den enda riktigt rejäla varmrätten på den senare utgörs av lantkycklingen (600 kronor) som kvällen till ära lyser med sin frånvaro, då uppfödaren Mistral samarbetar med inte har kunna leverera några för tillfället. Istället har grishalsen som i vanliga fall får agera förrätt stigit i status och således förvärvat kycklingens plats. Lutfisken långa finns inte heller då vädret gör att det är förenat med livsfara att pimpla men ändå för mycket is för att kunna ge sig ut i båt. Denna har istället ersatts av en västkustsk gös. Men att à la carten innehåller ett fåtal ickeexisterande rätter spelar faktiskt mindre roll i sammanhanget. Avsmakningsmenyn låter oss tjena på i stort sett alla tillrättningarna på den senare, och några därtill. I paraden av läckerheter möter vi bland annat lavendelpotatisen med citronconfit, den råa havskräftan med ungstorkad kål, tidigare nämnda grishals med laxrom, rotselleri och havtornsmarmelad samt gösen som parar sig med en pilgrimsmussla, såväl på tallriken som i munhålan.
När den tredje rätten på rad där något torkat ingår gör entré, tar vi slutligen bladet från munnen och undrar lite förläget vad som föranlett denna torrfäbless. Det visar sig att kökschefen införskaffat en dehydrator, en torkugn, av den typen som bland annat används när man tillagar raw food. Ugnen håller en exakt temperatur på 42 grader vilket ger en typisk tillagningstid på fyra till åtta timmar. Resultatet blir att råvarorna förädlas och byter konsistens utan att för den delen tappa i smak eller fräschör. Dessutom bevaras alla de enzymer som normalt försvinner vid upphettning. Det är inte utan en pirrig känsla av att vi är kökets försökskaniner som vi ser purjolök, vitkål och äpple i torkad gestalt rullas upp på vårt bord. Fänkålssäsongen gör sig påmind i flertalet rätter och former, och passar bäst tillsammans med rosépepparn som beståndsdel i den finurliga chokladmoussen. Givetvis kommer även denna i en dehydrerad variant.
Miljön är väldigt spartanskt inredd i Barnvagnsfabrikens gamla lokaler. Vitt på väggar, vitt i taket och naturfärgade dukar. Detta passar såklart mycket bra ihop med det ekotänk som restaurangen gjort till sitt signum. Dock hämmas vår konversation en aning av den totala avsaknaden av akustikdämpning. Att volymen på musiken som spelas är nästintill obefintlig gör sitt därtill och när vi går hem vet vi allt om hur den snuviga mannen vid bordet bredvid hade det på sin cykelsemester i Toulouse. En annan sak man skulle kunna anmärka på är att servicen är något pretentiös. Men herregud, vad fan hade du väntat dig?
