Månadens ångest

Som John Lennon en gång sa: Time you enjoy wasting, is not wasted. Här är ett axplock av det Linn Koch-Emmery oroade sig för den här månaden.

Hudcancer
Lite av en dark horse att börja tänka på malignt melanom redan i januari. Men tack till min sambo, som möjliggjorde det. Två minuter efter vi släckt lampan för att sova berättade han att ett födelsemärke, som jag under flera år påpekat såg misstänkt ut, kliade och hade ändrat form. I nästan två år hade det kliat, när han tänkte på det. Var det värt att kolla upp? Det fanns ju malignt melanom i släkten. Och några andra former av cancer. Vad tyckte jag? En harmonisk start på veckan.

Antal sajter jag sajnat upp för genom åren
Ni vet den klassiska rutan: ”Det här lösenordet har upptäckts i ett dataintrång”, som dyker upp när man loggar in på någon sajt man registrerat sig på för att få läsa klart en text med en rubrik som är uppenbart för bra att vara sann, eller se vem som smygkikar på din Instagram-profil. Jag tänkte länge att den där rutan bara var spam. Ett bedrägeri jag var för ung och intelligent för att gå på. Virus. Eller att livet generellt bara skulle bli värre om jag klickade. Spoiler: det blev det. Det är nämligen en fullt legitim tjänst, och den leder rakt in i ett förnedrande facit över konsekvenserna av att ha använt samma lösenord till allt så länge man levt, och aldrig tackat nej till en chans att knappa in sina fyra sista siffror. Årets början har tillbringats i labyrintiska kontaktformulär, tillbedjandes AI-botar på virtuella knän och i telefon med skrikande personal på indiska call centers. "SORRY I CANT GIVE OUT ZE PASSWORD TO CITRONGLAZZ___ @ HOTMAIL.COM MISS!!!" Allt för att få åtkomst till min burnermail – en adress jag använt för att registrera mig på sajter jag skämts över sedan högstadiet – i ett desperat försök att begränsa skadan. Då har jag inte ens börjat tänka på alla gånger jag tagit en leap of faith och knappat in mina kontouppgifter för att få ”en gratis vecka”.

Analoperationer
Jag har inte tänkt särskilt mycket på min anal. Iallafall inte förrän Sveriges Radio tyckte att jag skulle. Deras senaste informationskampanj handlar än en gång om sårbara ungdomar. Med ungdomar menar jag självklart tjejer under 35. Det är P4 Kronoberg som pratat med flertalet kirurgikliniker som vittnar om trenden att tjejer väljer att snygga till en av få kroppsdelar som Gud aktivt gömde. “Jag tycker inte man ska utsätta sig för någonting som inte behövs” säger kirurgen Karin till Sveriges Radio. Jag håller med. För en som redan provat på de flesta varianter av kroppsångest var detta en jag missat. Fram tills nu då. Tack, Sveriges Radio.