Kødbyens senaste krogpärla vill omdefiniera förståelsen för det turkiska köket.
Det är synd att kebab är så gott. Inte för oss som äter den, förstås, men för den turkiska gastronomin i övrigt. Det är som om allt det andra har hamnat under en konstant kebabförmörkelse. Trist för ett av Mellanösterns mest dynamiska kök, kan tyckas.
21-årige Oscar Can Yilmaz Jantzen verkar vara av samma uppfattning. I oktober öppnade han upp Restaurant Mangal i krogtäta Kødbyen i Köpenhamn. Målet var att skapa ett ställe som kombinerar stadsdelens lite ruffare stämning med den "eklektiska energin" i Istanbul.
Det är dock inte tal om några eklektiska energier när vi äntrar Mangal denna ljumna januarilördag. Stället är på gränsen till folktomt, men personalen håller god min ändå. Efter någon minuts dividerande bestämmer vi oss för den stora avsmakningsmenyn "A night at Mangal" (455 dkk) med tillhörande turkiska viner (290 dkk).
Just vinerna är kanske inget att skriva hem till mor om. Samtliga, förutom ett ungdomligt friskt chardonnay, är borderline karaktärslösa och bekräftar ungefär allt vi någonsin har trott och tänkt om Turkiet som vinland. Tur då att maten är desto roligare.
Vi inleder med en kopp timjanstinn linssoppa, varm och välkomnande. Strax därpå följer en mindre myriad av delbara mezerätter: hummus lenare än hudkräm, hembakat bröd, kryddig sucuk, aubergineröra, spenatsallad, limemarinerade räkor, salsaliknande ezme och ultrafräscha squashplättar med färskost. Hur var det man sa "knockade av smaksensationer" på turkiska nu igen?
Nästa rätt fortsätter i samma delikata spår. Här samsas rødfisk – eller större kungsfisk som den heter på svenska – med krämig kronärtskockssås och syrliga vinbär. Annorlunda, men förträffligt gott och lagom tilltaget.
Annat går att säga om den sista huvudrätten, den dekonstruerade kebaben med köfte och oxfilé. På pappret kittlande minimalistisk, i verkligheten chockerande stor och dränkt i en intetsägande yoghurtsås. Det är kvällens största dipp bredvid den svaga Risifrutti-covern vi får till efterätt.
Det är nästan skönt att se att det 21-åriga underbarnet har lite att jobba på, annars hade man ju börjat ifrågasätta både det ena och det andra vad gäller ens egna val här i livet. Stark fyra.
