Långt bort i Sibirien, i vad som närmast kan liknas vid ett hål i väggen, ligger den franskklingande krogen Chez Betty. Kritat på en griffeltavla står den kortfattade menyn vars rätter till stor del tillagas i den vedeldade pizzaugnen. Lugnt och sansat går vår servitör vid ankomst igenom dessa och rätar vänligt ut eventuella frågetecken.
Vi inleder med musslor och den franska versionen av lapskojs – brandade – som görs på torsk och potatis. Priserna är blyga men smakerna alldeles förträffliga och lämnar oss hängande med ett begär efter mer.
Till varmrätt är det nästan oemotståndligt att prova den pizza som bakas i tidigare nämnda ugn. Den är god men en aning mastig i utförandet och hade gärna fått varit lättare i sin utformning. Stadigheten leder nämligen exempelvis till att vi inte riktigt kan njuta fullt ut av den förträffliga citronkaka som är kvällens efterrätt.
Råbiffen visar sig å en annan sida vara något av det bästa man kan få tag på i Stockholm just nu, och det vore skam om den inte förärades en fast plats på griffeltavlan.
Om menyn är kortfattad är vinlistan knappt en harkling. Få till antalet men dugliga. De lyfter däremot tyvärr inte alls lika mycket som maten utan är aningen anonyma. Husets röda är ett trevligt bordsvin men inte så mycket mer. Utöver detta är det enda man egentligen skulle kunna anmärka på är omöjligheten i att boka bord inom en månad framöver. Ett tips för att kringgå obehaget är att hänga på låset och istället slå sig ner framför bardisken.
