Det har gått ett par år sedan Barabicu först öppnade, och den panamerikanska krogen har blivit självklart inslag på stans krogscen.
Barabicu var det första stället som öppnade när Göteborgs Stad bestämde sig för att det skulle bli ordning på Rosenlund. Hit vallfärdar otaliga göteborgare för att äta grillfokuserat käk inspirerat av Syd- och Nordamerika. Men hur gott är det egentligen?
En tidig måndag kväll mitt i sommaren är Barabicu ännu inte fullsatt, men verkar av allt att döma vara ordentligt bokat. Vi börjar vårt besök utomhus, och när vi senare vill flytta in fixar man fram en plats till oss vid ett av restaurangens barbord.
Vi inleder vår middag som sig bör – med ostron och bubbel. Här serveras ostron friterade, med fänkål, gurka, chipotlemajo och lime. Den lilla rätten är alldeles underbar, toppingens syra och lätthet väger upp perfekt för frityrsmeten tyngd. Det känns plötsligt inte alls som helgerån att slänga havets finest i kokande olja.
Menyn är relativt liten, det finns sex varmrätter att välja mellan – om man bortser från pizza och specialen hel grillad spädgris som måste beställas två dagar i förväg. Medan den ena av oss går på tonfisken med chilli cheese (!), väljer den andra en rib eye med örtsmör, friterad potatis och sparris, och passar på att byta till rött vin. Efter en miniprovning faller valet på en Cabernet Sauvignon från Napa. Allt gott så långt, men så dyker varmrätterna upp och visar sig vara en ordentlig besvikelse.
Tonfisken är något överstekt, men dess största synd är egentligen att det rakt av är en tråkig rätt. Den är ingen gigantisk besvikelse, den är liksom ingenting. Och för 275 kr vill man ändå ha någonting. Kötträtten (som kostar 295 kr) å andra sidan, är helt enkelt översaltad. Köttet är salt och potatisen är salt, och örtsmöret hjäper ingen eftersom det också – you guessed it – är salt. Det finns ingenting i rätten som hjälper smaklökarna i någon annan riktning.
Barabicu passar alldeles utmärkt som ett stopp på barrundan, för här tar man dryck på allvar och såväl personal som atmosfär är otroligt trevliga. Men priserna är alldeles för höga för att kvaliteten på maten ska kännas acceptabel. Om vi inte pratar om ostronen då…
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2016.