Därför älskar vi att bli rädda

Varför vill vi läsa om mord när vi har det som bäst? Vi djupdyker i Sveriges semesterfavorit – deckaren. 

Sommaren är här – den varmaste, ljusaste och kanske mest sociala delen av året. Ändå är det den årstid då vi envisas med att frossa som mest i mord, svek och ond bråd död. Tv-tablån fylls av brittiska kriminalserier och i bokhandeln frontas hyllorna av blodstänkta omslag. Vi har äntrat peak krimsäsong! Men hur kommer det sig att vi frivilligt suktar efter stämningsupprörande innehåll – när vi har det som allra trevligast? 
– Det vitaliserar lite grann, under kontrollerade omständigheter, säger Per Johnsson, forskare vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet. 

Förra året gavs det ut över 500 böcker i genren – en siffra som placerar kriminalromanen i en helt egen liga, långt framför andra populära kategorier som romance och fantasy. Vetenskapen erbjuder olika förklaringar till varför vi tycker att deckare och krim är så fascinerande. Behovet av att förstå och få klarhet är en mänsklig drivkraft och något som kan tillgodoses i och med att berättelserna har ett tydligt slut, menar Per Johnsson. Dessutom får vi möjlighet att uppleva rädsla under kontrollerade former – något som sällan erbjuds i vardagens stress.
– När du ligger i hängmattan med en deckare vet du att när sista sidan är läst, kommer du att ha ett svar – du vet vem mördaren är. Livet fungerar ju inte riktigt så. Vi vet inte vad som kommer hända, eller hur saker kommer att gå, säger Per Johnsson. 

Sedan finns en annan, lite mer självgod, aspekt med krim som lockar oss: Vi gillar att känna oss smarta. Deckaren är ett pussel du kan lägga hemma i soffan – och i bästa fall får du svart på vitt att du är lika smart som Hercule Poirot eller Miss Marple. 

Litteraturforskaren Karl Berglund är inne på samma spår. När han började intressera sig för deckargenren var det ur ett sociologiskt perspektiv – han såg en berättelseform som många älskade och ständigt toppade försäljningslistorna och började undra: Vad är det egentligen med kriminalromaner som gör dem så lockande? Enligt honom finns det något i deckarens formel som paradoxalt nog skapar en känsla av trygghet. 
– Man läser inte deckare för att bli skrämd eller rädd, utan snarare för att känna sig trygg. Jag tror det är just där den stora dragningskraften ligger, säger han.

Spänningsromanen tog form under 1800-talet med Edgar Allan Poe i spetsen, som lade grunden för den klassiska detektivberättelsen med Morden på Rue Morgue. Flera författare följde hans fotspår, men det var först med Sherlock Holmes intåg 1887 som genren cementerades som en hörnsten i litteraturhistorien. I Sverige har deckaren dominerat svenskars läsintresse hela 1900-talet, där det stora egna genombrottet kom på 1960-talet med författarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöös polisromaner. Vid millennieskiftet exploderade genren kommersiellt med nya svenska stjärnor som Henning Mankell och senare Liza Marklund.
– Det skapade en positiv spiral där framgångarna banade väg för nya namn, som i sin tur nådde egna framgångar – och så har det fortsatt, säger Karl Berglund. 

Vad skulle du säga är framgångsreceptet? 
– Det är svårt att ge en generell förklaring, men något som ofta lyfts fram både av mig och andra i branschen, är att den svenska deckaren tidigt etablerade sig som mer samhällskritisk och på så sätt stack ut från de utländska motsvarigheterna, säger Karl Berglund.

Varför är det så populärt att läsa deckare under ledigheten? 
– Det har blivit lite av ett självspelande piano. Deckare släpps ofta just då eftersom det är en tid på året när människor har tid att läsa. Förlagen har anpassat sig efter mönstret, och många av de stora namnen lanserar sina böcker i slutet av maj eller början av juni – precis lagom till semestern. Egentligen ganska oortodoxt, med tanke på att vår och höst traditionellt är bokmarknadens starkaste säsonger, säger Karl Berglund.

En person som upplevt det svenska deckarundret på nära håll är Karin Alfredsson. Hon har själv skrivit ett dussintal romaner, är ordförande i Svenska Deckarakademin och driver podcasten Obrottsligt. Enligt henne är genrens styrka att berätta historier om vår samtid. Själv började hon skriva deckare efter ett långt yrkesliv som journalist, där hon bland annat rapporterade om kvinnors utsatthet i södra och östra Afrika. Hon ville väcka opinion i de frågorna, men märkte att artiklar i media främst nådde de redan övertygade.
– Genom deckarformatet kunde jag berätta engagerande historier med verklighetsbakgrund och nå en bredare publik.

Genom åren har hon sett hur intresset för genren ökat lavinartat, och i takt med det även bokutgivningen. Även hon har märkt av mönstret där bokbranschens utgivning ibland verkar anpassats efter en tidpunkt när folk läser mer – som under sommarveckorna.  
– När min senaste bok skulle släppas föreslog förlaget att den skulle komma ut precis före sommaren, i juni. Min första tanke var: "Vem upptäcker böcker då?" Tidningarna är mer eller mindre nedlagda och det finns inga recensioner. De kontrade med att många lyssnar på ljudböcker just på sommaren. Branschen har förändrats. Tidigare ansågs sommaren som en död period för boksläpp, men så är det inte längre. Åtminstone inte för oss som säljer bra i ljudformat, säger hon.

Författaren och journalisten Victor Pavic Lundberg tror att det är svårt för förlagen att tänka alltför strategiskt med tanke på den stora omfattningen av böcker som regelbundet ges ut i genren. Han själv har tre deckare på cv:t – ingen av dessa har publicerats på sommaren. 
 – Om det säger något om mina böcker låter jag vara osagt, säger han och skrattar. 

2022 debuterade han med Den som överlever, en Stockholmscentrerad spänningsroman som prisats och nominerats flerfalt. Hans eget läsintresse väcktes en gång i tiden via just deckargenren – och det har även blivit drivkraften bakom hans författarskap. 
– Folk har så lite tid i sina liv – och de har verkligen lite tid att hinna läsa en bok. Därför blir jag överlycklig om jag lyckas få någon att sluka en bok från pärm till pärm, säger Victor Pavic Lundberg. 

Vad är tjusningen med att skriva deckare?
– Den främsta tjusningen är väl att jag får utlopp för min morbida fantasi – att jag får skapa scenarier som skrämmer slag på folk. Efter att ha hittat på en fiktiv flygkrasch mitt på Södermalm i min debutbok, rycker till och med jag till när ett flygplan dundrar över stan.

Varför tror du att vi är så fascinerade av krim?
– Det klyschiga svaret är att svenskar är ett mörkt och mordintresserat folk. Men klyschan kanske stämmer? Det finns nog en anledning till att Flashback är en av Sveriges största sajter och att vi har fler mordpoddar än dryga servitörer på Södermalm. Vi älskar gåtor – och kan inte få nog av ouppklarade historier.

Varför tror du att vi älskar att läsa krim just den här tiden på året?
– Våra mörka själar blir nog stressade av allt sommarljus och behöver kompensera med något mörkare i vår populärkulturella konsumtion. För egen del är det avkopplande att läsa deckare. Det är som att åka bil med en trygg chaufför mot ett välkänt mål.

Men vem är det egentligen som läser alla dessa deckare? Framförallt sticker två saker ut – den mest påfallande är att genren är betydligt mer populär bland kvinnor. Kvinnor läser överlag mer än män, men när det gäller deckare sticker siffrorna ut ännu mer, förklarar litteraturforskaren Karl Berglund.
– Relativt sett har deckargenren blivit kvinnodominerad, både när det gäller författare, huvudpersoner och läsare – vilket är nytt i ett historiskt perspektiv.

En förklaring till dett här är genombrotten runt millennieskiftet, då flera svenska kvinnliga författare – som Liza Marklund, Camilla Läckberg och Mari Jungstedt – nådde stora framgångar. Den andra tydliga faktorn är ålder. Unga vuxna läser minst deckare av alla – genren har istället blivit något av en favorit bland de över 50. I den yngre läsarkretsen dominerar i stället genrer som fantasy och romance, medan fantasy nästan är helt frånvarande bland de allra äldsta.


– Det är intressant att fundera över vad det beror på, och vad det kan leda till. Kommer den yngre generationen att hitta till deckaren med tiden – är det ett intresse som växer med åldern? Eller kommer intresset för genren gradvis att svalna? säger Karl Berglund. 

Kanske bottnar den yngre generationens ointresse i att genren sällan speglar deras liv. Ofta är huvudpersonen en medelålders person som jonglerar karriär och familjeliv medan den löser brott. Som det ser ut nu, är det därför kanske inte så konstigt att genren inte lockar fler yngre läsare.
– Berättelserna talar helt enkelt inte till dem på samma sätt, säger Karl Berglund.

Om man är aspirerande författare verkar det å andra sidan finnas en lucka att fylla här?
– Verkligen! Jag är nästan förvånad över att det inte finns mer av det, särskilt med tanke på hur stark genren är kommersiellt. Visst finns det deckare med återblickar till ungdomsåren, men renodlade studentdeckare är sällsynta – och definitivt inte på topplistorna. Där finns en tydlig lucka för den som vill skriva något nytt.

Men varför är vi då så pass fascinerade av mord i alla dess former? Till viss del handlar det om en nyfikenhet, menar psykologiforskaren Per Johnsson. I alla samhällen har det funnits en dragning till att följa andras elände och jämföra det med sitt eget – ett fenomen som exempelvis banat väg för true crime-genren.

 – Vi är alla rädda och ledsna ibland, och jag tror att just dessa känslor hjälper oss — eller åtminstone bidrar till – att bättre hantera livets utmaningar, säger han.

Vissa människor verkar också tycka om att bli rädda. Det väcker klassiska stresshormoner som adrenalin och kortisol och kan upplevas som positivt för vissa. Per Johnsson skickar dock med ett sista välmenande råd till alla krimfantaster i sommar:
– Det är viktigt att känna sin egen bakgrund och sina gränser. Var snäll mot dig själv om du varit med om saker, eller varit väldigt stressad innan du går på semester. Då kanske du ska läsa deckaren mitt på dagen, eller lyssna på true crime-podden i god tid innan du går och lägger dig.