Det faktum att kyparen introducerar min syltade gris med orden ”här kommer ett ansikte” bekommer mig föga. Vid det laget är vi nämligen så pass acklimatiserade vid charkuterijargongen att han hade kunnat gå lös på kultingen från Rockby gård med en osthyvel mitt framför oss utan att mer än ett ögonbryn skulle ha höjts.
Redan vid ankomsten möts man av den nu så beryktade köttkylen som har blivit en symbol för templet på Kronobergsgatan. För ett tempel, det är det. En kyrka byggd som en hyllning till köttet – det sitter till exempel små svenska flaggor likt dem från barndomens gräddtårtor i vissa av biffarna – och dess smakförhöjande fett. Eller snarare ombyggd, det låg ju faktiskt en restaurang här innan också även om den på sluttampen kanske föll i glömska. För att återvända till det nämnda grisansiktet tar vi på rekommendation även in en baconvåd. Tillsammans tumlar sältan från den senare och syrligheten från den tidigare runt i munnen likt två pusselbitar av späck. Med spetskål och senapsvinägrett smakar anrättningen som att slaktaren i Panzano har parat sig med Miss Piggy som fött ett kärleksbarn av fläsk. Det tar på plån-boken att äta på nya AG. Eller, det måste egentligen inte göra det men de riktiga godsakerna ur köttkylen kostar som de smakar och kan oftast bara beställas för sällskap av två eller fler. Bland de hängmörade nötryggarna fastnar vi för en Porterhouse med potatiskaka och stuvad spenat, och vi blir inte besvikna. Tvåmannafatet serveras, förutom tillbehören, med husets rödvinssky men köttet är så saftigt i sig att det knappast behöver något flytande till. Dock är denna sky så pass oemotståndlig att det vore en dödssynd att inte åtminstone garnera anrättningen med den, och den enda synden vi hänger oss till denna kväll är frosseri. Något som även sällskapet bredvid gör då vi avundsjukt kastar trånande blickar efter deras Jureskogsburgare, en hamburgare på högrev och rostbiff med Svarta Sara som vore det cheddar.
Förutom den tidigare nämnda charkuteriinstallationen har lokalerna fått sig en tämligen rejäl uppfräschning. Baren och garderoben är kvar på sina platser, men i övrigt känns lokalerna både öppnare och modernare än förut. Golvet är akustiskt dämpande, och på borden ligger naturfärgade dukar i papp, som man får rita på. Det största intrycket är att allting känns en smula mer genomtänkt, till och med personalkläderna är så snygga att vi reagerar. Att man sedan kan avnjuta bakverkens hövding vaniljhjärta till kaffet och avecen gör att det inte finns något annat alternativ än att ge högsta betyg till nya AG.
Prisnivå: varmrätter: 175–450 kr per person, förrätter 55–225 kr.
