Where to Invade Next

Rojin Pertow 10:29 14 Apr 2016

Nytt eller gammalt från Michael Moore, det spelar egentligen ingen roll. Man får ungefär samma sak varje gång. Här anläggs ett absurdistiskt ljus på USA genom att ta isär beståndsdelar av samhället och skärskåda dem en för en, istället för att betrakta det hela i ett sammanhang som annars följer sin egen logik. Är det samhällsomstörtande, värdigt en innovativ pionjär i sin genre? Nej. Men det tål att upprepas, år efter år och generation efter generation, vilken märklig och på många sätt människofientlig plats den stora kolonin i väst verkar vara.

I Where to Invade Next åker Moore runt i Europa (undantaget en kort avstickare till Tunisien) med en stars and stripes på pinne som han sätter ned i varje land han anser ha en bra idé om hur ett samhälle kan skötas på ett sätt som är KRAV-märkt för människor. Typmässigt rör det sig om det gamla vanliga: allmän vård, gratis utbildning, humant rättssystem och så vidare. Saker som Moore har tjatat om i åratal. Genom att plocka russinen ur den europeiska kakan kontrasterar han dem mot de sura druvorna i den amerikanska för att ännu en gång belysa hur knepigt det kan vara att bo i USA. Det är såklart en omåttligt förskönad bild av Europa som kristalliseras, men som Moore själv uttrycker det: "I'm here to pick the flowers, not the weeds".

Det är alltid roligt att se Michael Moore charma sig in hos vd:ar, politiker och näringslivstoppar. Så även nu. För en europé är det förstås inget nytt under solen att vi jämfört med USA har det gott med betald semester, kvinnorättigheter och skolsystemet, men med tanke på hur bra det verkar gå för Donald Trump i det amerikanska valet undrar jag om gemene amerikan vet det.

Att Where to Invade Next släpps lagom till valet är naturligtvis inte heller någon slump. Det tillrättalagda Europa som Moore visar är också noga med att påpeka hur många av de idéer han anser stöldbegärliga, om inte amerikanska från början, är starkt influerade av amerikanska påhitt. Men så är också USA det land med enskilt flest miljonärer per capita, så deras problem kanske inte är okunskap så mycket som resursfördelning.

Genre: 
Regi: 

Fler filmrecensioner

Filmrecension: Wrong Turn

"Varje sommar behöver en blodig campingtur, en zombieinvasion eller hajtornado att svepas in i när solen sänker sig över sommarstugor och landsortsbiografer."

Filmrecension: Wrath of Man

"En mans vrede är inte att leka med är sensmoralen i Guy Ritchies återförening med den alltid stoiske Jason Statham efter sexton år isär (sedan Revolver)."